Aftonbladet – 11 januari 1868, sida 4

; Insändt. Till Stockolms Invånarinnor! I eder hafvå nöden och eländet sina bästa förespråkerskor; men i en tid, som denna, då erfarenheten dagligen visar oss, att de brödkakor vi gifva dem, som tigga vid våra dörrar; qvarlemnas i förstugorna, att de matpoletter, som skänkas dem, instoppas i visitlådorna eller, likasom vedfot egagnas såsom betalningsmedel för ränvin å krogarne, få vi icke längre blunda för att vårt ädelmod som oftast missbrukas. Vi hjelpa icke. heller på detta sätt, om ej undantagsvis, de verkligen fattiga och måste derföre på allvar fråga oss sjelfva, om vi icke mera skada ån gagna med att strö allmosor omkring oss; om icke de, som företrädesvis vore förtjenta af hjelp och som vi äfven afsåge att hjelpa, lemnas att frysa och svälta; och om icke de barn, som nu tigga utanför våra dörrar och ljuga oss fulla för att väcka vårt medlidande, genom vår godtrogenhet och obetänksamhet afvänjas från all tanke på nyttigt arbete och en dag såsom brottslingar hemfalla under lagen. Nå, men skola vi då rpphöra att följa vårt hjertas drift, med fara, att låta den verkligt behöfvande bortgå från oss ohulpen? frågen I. Javäl mätten de hungriga, men inskränken för öfrigt eder hjelpsamhet till dem I kännen. Lemnen i ället hvad I kunnen undvara af edert öfverflöd I skyddsföreningen. v Dess medlemmar kunna visst också föras bakom ljuset, men äro dock vida mindre utsatta der för än I. Vanan att umgås med de fattige alstra en dyrköpt erfarenhet och besöken i deras hem under en längre tid fortsatta, aflägsna all pjun kig känslosamhet. Det är dessutom att antaga att skyddsföreningens medlemmar icke handla utan i samråd med vederbörande ordningsmär och att om föreningen af allmänheten hugnades med uppdraget att vara dess allmoseutdelare, dess högsinta styrelse också skulle veta, att på ett vär digt sätt söka motsvara ett så dyrbart förtroende Men innan vi bortlägga pennan ännu några ord, för att visa, huru lätt det understöd, som lemnas utan motsvarande arbete, kan blifva till oberäknelig skada för den emottagande: En fattig moder med flera barn erhöll hjelp om vi icke bedraga oss, genom skyddsföreningen. Tackande derför, sade hon, att Hon och hennes likar icke annat kunde än tacksamt erkänna allt hvad godt memniskor för dem gjorde, men att de likväl med bäfvan måste tänka på framtiden och hvad det skulle blifva af deras män, som, i brist å arbete, tillbragte största delen af sin tid på Togen. Visst uttalade hon en stor sanning — men äfven denna svåra uppgift skall en dag, såsom wi hoppas, lösas, icke genom fattigvården, utan genom skolorna och en stigande upplysning.