Aftonbladet – 11 januari 1868, sida 3

Taflor ur arbetarens lif. Af Axel Krook. (Gö teborg 1867.) Författaren till detta arbete har på sist: åren lemnat ett par romaner af alldeles olik. artadt innehåll för öfrigt, men med det ge. mensamma grunddraget att vilja verka i et bestämdt praktiskt syfte, afgjorda tendensarbeten således. De framträdde likväl med anspråk på att vara konstverk och borde således bedömas derefter. Föreliggande taflor remot, ursprungligen afsedda att föredragas i Göteborgs arbetarförening, tillkännage sig redan från början som ett slags undervisningsskrift, en berättelse, som vill för arbetaren genom exempel åskådliggöra hans ställning, dess farhågor och förhoppningar,, eller med andra ord medlen till dess: förbättrande och lyftande, orsakerna till dess vacklande och sjunkande. Afven här således tendens. men en öppet erkänd, som ställer berättelsen i en helt annan klass än de verkliga konstverken. Och genom denna ärlighet har författaren vunnit mycket, men först och främst det, att man läser hans skrift med ett stort intresse, om än icke uteslutande ett vittert. Dock äfven trots den betydliga dosen resonemanger och praktiska råd är denna berättelse, till och med ur estetisk synpunkt sedd, af ej vanligt värde genom den förtrolighet med och värme för sitt ämne författaren adagalägger, och genom den lediga och delvis vac stil, hvari den föredrages. Ja, vi gå så längt, att vi tro det författaren kunnat åstadkomma mycken och god undervisning utan de-undervisande beståndsdelarne, hvilka nu förekomma såsom ett yttre påhäng, med hur stor öfvertygelse och allvar de än må vara nedskrifna. Tydligen är det författarens misstro till blotta bildens förmåga att verka upplyftande och renande, som förmått honom att öfverallt vid sina taflor foga förklaringar och underskrifter. Men häri kunna vi ej ge honom rätt, ej ens mot honom sjelf. Vi anse, att dessa månsenstädes verkligt gripande bilder ur arbetarens lif skulle gjort ett djupare inryck till och med hos dem, för hvilka de rst voro beräknade, utan dessa ständigt iterkommande: här får man se och beskådan, som nu störa det. Ingenting kan bättre bevisa, att författaren verkligen eger begåfing för novellistiken, och det vore således i nög grad önskvärdt, om han ville fortgå på samma väg, med styrkt tro på den sanninsen, att den äkta dikten verkat ojemförligt nycket kraftigare och rikare på menniskojertat och tanken, än den mellanart af dikt ch lära, som fatt det ej fullt betecknande vamnet tendensarbeten.