Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 2

UTRIKES. FRANKRIKE. Debatten i lagstiftande kåren rörande armålagen närmar sig med stora steg sitt slut, och det mobila nationalgardet skall sätta kronan på verket. Thiers har med stor ifver brutit en lans för den föråldrade medborgarebeväpning, som blomstrade under Ludvig Filips tid. Det mobila nationalgardet kommer att bestå af unge män mellan 20 och 25 år, hvilka af ett eller annat s äl stå utanför armen, och det erhåller en fullständig militärorganisation. Det skall begagnas till försvar inom landet. Marskalk Niel har redan vidtagit förberedelser att uppsätta denna kär, så snart lagen blifvit antagen, och Frankrike har då en hjelphär på 480,009 man till de 800,000, som utgöra den egentliga fältstyrkan. Den 30 Dec. föreföll ett bullersamt uppträde i Theåtre Porte S:t Martin under första representationen af den nya revyen Lo0(. Dylika uppträden äro välej ällsynta i Paris, men då detta utgör ett bidrag bland många andra till kännedomen om den retiuga sinnesstämningen hos den franska hufvudstadens innevånare, anföra vi här hvad en korrespondent meddelar om denna händelse: Fröken Silly, som förut på Theåfre des Var riets skickligt och med framgång kopierat Theresa, framställde denna gång den bekanta Schneider såsom storhertiginna al Gerolstein, och skördade lifligt bifall derför. Då claquen begärde da capo, ljöd en hvissling från första galleriet Plötsligt uppstår oväsen derstädes, man ropar: var stilla, fäster uppmärksamheten ditåt och får se, att dena herre, som hyvisslat, vägrar att hörsammaen jralissergeants uppmaning att lemna salongen. Samtalet varar en stund, representationen är afbruten. Publiken deklamerar i takt i stor kör: Sortira — sortira pas!, Polistjenstemannan afiägsnade sig, det blir lugn i salongen, representationen skall fortsättas: nu komma två gensdarmer in på första galleriet samt försöka att släpa ut herrn, som gör motstånd, och då han håller sig fast i barrieren, sticker den ena gensdarmen in fingrarne innanför hans halsduk och vrider denna omkring, så att den anfallne, som är nära att strypas, måste gifva efter. Lagens handtlangare bära derefter på sina armar ut honom. Under tiden ropar mängden: Nej! nej! Släpp honom! Släpp honom! och då hon ser att hennes rop icke gör någon verkan, betages hon af ett obeskrifligt raseri. För henne draga sig genast alla polisbetjenter tillbaka ut ur salongen; ridån går ned; ropet: släpp honom lös: släpp honom tös! blir allt mera bedöfvande. Det såg ett ögonblick ut, som om hela huset skulle förstöras; alla hade stigit upp från sina platser, tjut, hvisslingar, rop mot polisen och regeringen, hvilka icke kunna återgifvas, fylla salen. Då, efter ungefär 5 minuters förlopp, Ööppnas dörren, herrn intager åter sin plats och HRelsas med obeskrifligt jubel. Damerna hvifta med sina näsdukar, på paterren och i orkestern skalla bravorop och handklappningar, som aldrig vilja taga slut; ungefär en fjerdedels timme förflyter, innan ridåen åter kan gå upp och representationen fortsättas. Mängden kände sig smickrad och trodde sig ha vunnit en seger; hon bedrog sig väl, ty man hade helt enkelt låtit herrn redogöra för sin person, och han skall inom kort uppträda inför körrektionspolisen: men att yabliken, ehuru sammansatt af sådana beståndsdelar, som endast vid en första representation infinna sig, tror på denna seger, är ett ganska anmärkningsvärdt faktum; det vittnar om återuppvaknandet af en anda, hvilken ännu ingen fransk regering ostraffadt förmått motstå. I denna syftning tolkas också händelsen i flera tidningar. Le Temps tycker, att massorna på senare tiden blifvit märkvärdigt nervösa för tre eller fyra år sedan skulle saken ha aflupit på helt annat sätt. ENGLAND. ztFrån London skrifves den 3 dennes till Kölnische Zeitung: I det södra Irland akta myndigheterna nödigt att vidtaga betydliga örsigtighetsmått, och öfverbefälhafvaren för de irländska trupperna, lord Strathnairn, har personligen begifvit sig till Cork, hvars garnison blifvit förstärkt. I Queenstown hyser man stort bekymmer för krigsskeppen, de bevakas skarpt och vexla signaler med fästena, hvarjemte hamnen genomkryssas af patrullerande båtar, och man har, fört bort krutförråden från kusttornen. ÅAfven på Sharnon, i Limericks hamn, iakttager man den största vaksamhet, ehuru allt tyckes vara lugnt, emedan man icke kan upptäcka några yttre symptomer, som kunna gifva anledning till.oro: I går afton skedde några arresteringar i Cork, men de voro utan betydelse och stodo icke i samband med den bekanta vapenstölden,, hvilken ännu utgör ämnet för alla samtal. Huru säkra tjufvarne känna sig, finner man af ett bref, som de tillsändt det plundrade vapenmagasinets egare, herr Allport. Det djerfva bandets chef hade nemligen varit nog artig att för ordningens skull lofva att lemna Ailport en förteckning på de tagna vapnen, hvilket brådskan vid tillfälleticke tillät, och detta löfte har den kommenderande feniern ärligt uppfyllt, så att man plötsligt förflyttas tillbaka till röfvareväsendets romantiska tid. Allport har nemligen bekommit följande bref från den obekanta ptenen: cMin bästa herre! Enligt it meddelar jag er härmed, huru mänga revolvrar vi togo i er bod; antalet utgör 63. Jag hoppas, att vi icke förorsakat er något obehag, och jag rekommenderar den vakthafvande betjenten, som skulle ha sett efter er bod, då vi togo vapnen, till -vndsam hefordran. —Med. kanten.n An