Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 1

Mary satt qvar orörlig och nästan andlös, full af beundran för den herrliga gestalten, hvars utseende och underliga drägt högsta grad anslog hennes poetiska sinne Det var något på en gång vildt och behagfullt hos denna flicka, något som Mary aldrig förr skådat. Vid första ögonkastet trodde hon främlingen vara en indiansk flicka af någon kringströfvande stam, men hennes hy, ehuru mörkare än våra mörkaste brunetter, var dock för ljus för att tillhöra något af ödemarkens folk. Den var af en rik. ljusbrun färg och blodet glödde genom den i hennes runda kinder, som rodnaden på en mogen persikas sammetshy. Hennes hår var flätadt i långa, tjocka flätor och alldeles svart, likväl ej af den dunkla sotsvarta färg, som är vanlig bland indianerna, utan med en glans, lik den som solen gjuter öfver korpens vinge, då han flyger fram ur skogen. Hon tycktes vara af blandadt blod, hvarken hvit eller indian. Det vilda, naturliga behaget var hos henne förenadt med det själfulla uttrycket och den obeskrifiiga eleans, som egentligen tillhör den hvita racen. hennes drägt spärades också en dylik blandning af barbarism och förfining. Ett slags erlband af lysande röda bär, lindadt om iennes hufvud och inflätadt i håret, glänste i solskenet, då hon vände på hufvudet, likt en kedja af dunkla rubiner. En klädning af brokig sits, hvari mörkt karmosinrödt och mörkbrunt voro de förherrskande färgerna, sammanhölls omkring litvet af ett smalt vampumbälte, och slutade ett stycke nedanför knäet med en dubbel rad af långa fransar, lemnande den fint rundade vaden obetäckt. Klädningen var öppen framtill så att skuldrorna och halsen voro fria, och deras rundade konturer endast brutna af ett halsband af körsbärsfärgade karnioler, från hvil