Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 1

Men medan hon såg derpå blef hon små ningom mer och mer sorgsen. Hennes en samhet och öfvergifna belägenhet framställd sig så bjert och så tryckande. Hvad skull hon icke velat gifva för att, sasom dera like, få blanda sig med den glada ungdon som hon såg vandra mellan träden och p gräsplanerna på hennes ö! Vinden förde ti henne ett genljud af muntert skratt och glad utrop. Lycka och solsken, knoppande blom mor, svällande mossa, sjungande fåglar, om gåfvo henne, men hennes hjerta blef doc ngt; ty hon kände sig sjelf så främmand ör allt detta. Derpå tänkte hon på Eduar Clark och hans vänliga ord och undrade hvar före hon ej mera kände sig glad deröfve Medan hennes tankar voro så angenämt sys selsatta, föll hon småningom i ett slags dröm mande tillstånd och somnade slutligen vid fo ten af en björk, som växte i den klippremni på hvars kant hon hvilade. Femto kapitlet. Mary Derwents sömn var lång och upp friskande. Hon drömde ljufva drömmar on erran länder och om sköna sånger, ty e gäckfagel satt i trädet öfver hennes hufvud och dess behagliga toner blandade sig i dröm men. Hon såg sig sjelf och Eduard Clark det sköna land, som hon tyckte var henne hem — men hon var förändrad, hon var sjel skön — skön som syster Jane. Det dröjde dock ej länge förrän dessa drömmar stördes af ett prasslande ljud och a lätta, snabba steg, som ett flyende rådjurs Mary säg upp i samma ögonblick som el ung flicka störtade fram på en klippkant hvilken sköt ut just öfver den afsats i berget der Mary satt. Den, främmande flickar böjde sig öfver klippkanten och såg spejande nedåt floden.