Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 1

öfverste Butler hit, när du vet att jag af skyr honom nästan lika mycket som Mary fruktar Wintermoot? . Jane såg förlägen ut, och likt de fleste menniskor, som vilja framhärda i hvad dÅ veta är orätt, tog hon sin tillflykt till at blifva ond. Jag tänkte att jag hade rättighet att bjuds hvem jag vilie,, sade hon harmset och mec rynkade ögonbryn. Jan, sade Iduard, men man kunde vä vänta att du ej skulle finnna något n att bjuda hit en person som så ofta föro pat dig med ovälkomna besök; och Wintermoot — mitt blod kokar när jag tänker på den uslingen! Stackars Mary! Jag hade hoppats att hon också skulle få något nöje: dag — men nu måste hon, som vanligt, vandra ensam omkring i skog ock mark. Jag har stor lust att följa med henne. Han vände sig hastigt bort ifrån den vredgade skönheten och gick tillbaka till Mary och vexlade ett par ord med henne, hvarpå de bada gingo ned i hans båt. Men innan han hunnit skjuta ut den från stranden. kom Jane springande och hoppade ned i båten. i Om du far, så följer jag med! sade hon harmset och satte sig på bottnen i båten. Mary var högst förundrad öfver allt detta. Hon såg på Eduard: han såg ytterst missnöjd ut och Jane var tydligen både ond och ledsen. Hvad betyder dettz? frågade hon mildt. Hvad felas dig Jane? Jane började gr men svarade ej, och de rodde under tystnad öfver floden. Kanoten landade vid foten af en klippa som hängde öfver floden likt ruinerna af en gammal fästning. Eduard hjelpte Mary att stiga ur bå