Aftonbladet – 10 januari 1868, sida 1

stodo ännu och sågo ned i dess spegel, då e lätt kanot hastigt sköt förbi den gräsbeväxts udden som bildade den lilla viken. Med et enda årtag flög båten in i den lilla hamnen och roddaren, en ung man om ett par ocl tjugo är, stod i nästa ögonblick på stranden Systrarne sprungo upp och ett gladt småleende framkallade små gropar på den yngres runda kind, då hon gick emot sin gäst. Me Mary svepte sjalen tätare omkring sig oc drog sig blygt tillbaka, med klappande hjerta mildt strålande blick och ansigtet öfvergj tet af en varm rodnad som hon försökte dölja med de mjuka lockarna, hvilka föllo fritt kring hals och kinder. Jag kommer just lagom för att hålla dig hemma för denna gång, sade ynglingen, när mande sig. den blyga flickan, sedan han skakat hand med systern. Jag är viss på att vi skola kunna ötvertala dig. Han blef aforuten af ett utrop af Jane, som sprungit bort till andra sidan af udden, förmodligen i hopp att Edward skulle snart lja henne. Kom hit, Edward, ropade hon, och hjelp mig att bryta nägra grenar af den här nyponbusken — jag sticker alldeles sönder mina tingrar derpa. Edward släppte genast Marys hand och skyndade att lyda denna nyckfulla befallnin: Försök ej öfvertala Mary att stanna hemman, sade Jane. Hon är lika orolig och egslig när här är främmande, som den vackra geln du gaf oss och som vi aldrig kunde ämja; dessutowp, tillade hon efter ett ögonblicks tvekan, ,kommer Wintermoot hit och hon tycker ej om honom. Det är ej att undra på, svarade ynglinsen och hans vackra panna mörknade. Men g mig, Jane, huru kom det sig att du bjöd