Aftonbladet – 4 januari 1868, sida 2

— Stockholms köpmannaförening. Vid sammanträde den 30 nästlidne Dec. för val af styrelse m. m., för hvilket vi samma dag lemnade redogörelse, afgaf den afgaende styrelsen berättelse angående föreningens angelägenheter under det förflutna aret, uti hvilken berättelse styrelsen, som det föregående aret afgifvit en fullständigare, till trycket befordrad, redogörelse för iakttagelser vid tillämpning af den nya konkurslagen, uttalade den asigt, att erfarenheten under äret lemnat ytterligare bekräftelser på de omdömen, som styrelsen uti berörda redogörelse uttalade. Hvad särskildt tvangsackordet beträffar, så ehuru å ena sidan medgafs, att detta vore ett verksamt medel ör konkursers skyndsamma afslutande och gäldenärens försättande uti en samhällsgagnelig verksamhet, fästades dock a andra sidan uppmärksamhet vid den missriktning som tillämpningen af stadgandena om tvängsackordet erhållit och de missbruk, som dermed, enligt hvad nogsamt bekant, temligen uppenbart eger rum, hvilket stundom vatt så längt att konkurs börjat betraktas an säsom ett lofligt förvärfsmedel. Den obetydliga ackordsprocent, som vanligen erhålles, stundom uppgående till 10 å 5 proc. eller derunder, ansägs vara en följd deraf, att konkurser i allmänhet icke började sa snart gäldenären kommit på obestånd, utan vanligtvis lång tid derefter, sedan de redbaraste tillgangarne blifvit antingen försålda eller hypotiserade. Konkurslagen innehöll visserligen ansvarsbestämmelser för sentidig konkurs, men för att dessa ansvarsbestämmelser må kunna tillämpas, erfordrades bevisning om förhållanden som svärligen kunna bevisas nemligen att rörelsens fortsättande skett i uppenbar afsigt attt fördröja konkurtillståndets inträdande. Bevisning om en ådan afsigts tillvaro ansågs nemligen icke kunna lätt åvägabringas, äfven om omständigheterna vore för gäldenären besvärande. Ett verksamt medel att förmå till afträdande af tillgångarne i rätt tid ansågs böra sökas deri, att stadgadt blefve, det tvångsackord, understigande vissa proc., exempelvis 50, ej finge af rätten fastställas. Af enskild medlem af föreningen väcktes förslag om vidtagande af åtgärder, på det någon trygghet matte vinnas derför, att fastställda ackorder verkligen utbetalades, så att fordringsegaren ej nödgades för ackordet inga i ny konkurs sedan de först afträdda tillgangarne blifvit förskingrade. — Förslaget öfverlemnades till styrelsens ompröfning. Slutligen uttalade styrelsen sina tankar om konsumtionskreditens i inkning såsom ett nödvändigt vilkor för erhållande af större soliditet i affärerna i allmänhet, och att fördelen deraf skulle långt öfverväga olägenheten af en mindre oms ning, som till en början deraf kunde blifva en följd. ——