Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 4

som deremot kyrkosångens vänner i Sverge icke kunna begripa och som det derföre varit önskvärdt, att musakaliska akademiens referent något närmare gjort reda för eller åtminstone försvenskat, äro uttrycken: ligaturer, en besynnerlig förblandning mellan grekisk och kyrkotonart,. Menar hr Blid med ligaturer noters sammanbindning i allmänhet eller afses dermed den ena strofens sammanhängande med den andra genom s, k, mellanspel? I förra fallet kan ins. deri icke finna något fel, och i det senare synes det öfverflödigt att orda derom i ett land, som så allmänt uttalat sin förkastelsedom öfver dylika styggelser. En besynnerlig förblandning mellan grekisk och kyrkotonart! Detta låter öfvermåttan lärdt; men det skulle vara intressant, om t.o. m. sjelfva musikaliska akademien kunde förklara, hvad herr Bld dermed verkligen menar. (Slutet följer.) REON RARST ANAR