Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 3

af vildar, som dödat menniskor. Flera gånger hade indianerna barrikaderat banan och af de bredvid spåren liggande bjelkarne gjort bröstvärn, bakom hvilka de skjutit på tåget. Tätt intill skenorna stodo, den ena på högra, den andra på venstra sidan, tva pyramidformiga högar af genomskjuten torf, uppresta af tvenne ensamma vandrare, för att der pakom skydda sig mot framsprängande indianer; men det hade icke hulpit; cheyennerna hade sprängt fram emot dem, skjutit ch skalperat dem båda, och detta hade skett knappt ätta dagar sedan. I godsvagnen befann sig en gammal trapper, som bar en Henrybössa med genomskjuten kolf. För fyra dagar sedan hade omkring 35 indianer öfverfallit en liten trupp jägare. En af banentreprenörerna hade då fört denna össa och dermed skjutit fem vildar. Då han sigtade på den sjette, träffade en kula hans handled, gick genom bösskolfven och hans venstra skuldra och störtade honom till marken. ,Nägra minuter derefter var han skalperad. Ofverhufvud utgjorde sådana mordnistorier hela samtalsämnet under resan; det tycktes som om infödingarne på det bestämdaste ville motsätta sig banans färdigbyggande. Trakten var en vidsträckt, ödslig, vågformig prairie, ty det fruktbaraste landet åg bakom oss, och härute skulle också inga enskilda skulle ic landtbru kare kunna slå sig ned; de ke en gång vara i stånd att fullborda hus, byggandet af sina Tåget brusade vidare, under det vi höllo god utkik till höger och venster, för att se om vi icke skulle kunna upptäcka några vildar, dem vi i sådant fall ämnade ett varmt emottagande. Halloh! utropade plötsligt en af folket; ha! halloh! ha! haj, men förgäfves spejade vi efter någon fiende. Orsaken till ropet blef dock snart bekant, ty vi upptäckte plötsligt att vår vagn, som var den sista i taget, genom det häftiga hoppandet på de nyanlagda skenorna, slitits lös från sin kedja och nu, följande tåget på