Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 2

gagemästarne ligga behagligt utsträckta och djupt insomnade på några kistor, koffertar och buffelfällar. Vårt samtal, sedan jag lyckats väcka dem, var lika lakoniskt som intressant: Mina herrar, axeln brinner nu igen! 2, sade konduktören, under det bagagemästaren knappt syntes bry sig om det åtminstone lyfte han icke en gång på hufvudet. Står i ljusan låga! upprepade jag. Never mind (Gör ingenting), såde konduktören. You take it cooly (ni-tar saken lugnt), var min anmärkning till svar på konduktörens. Men denne ansåg intet ytterligare svar behöfvas. Visserligen kommo straxt derpå till Junction City, men äfven der hade folket annat att göra, än att genast bekymra sig om vagnen, som väl också bland allt jerngodset ej kunde lida betydlig skada. En af platsens tjenstemän kom fram till vagnen, gick förbi den ännu brinnande axeln, småskrattade och sade, i det han nickade upp emot packvagnen: Thats right... that will keep your feet warm (det är rätt... det håller er varma om fötterna), samt gick sedan lugnt vidare. För öfrigt anskaffades här en förståsigpåare, som snart satte axeln i skick igen, så att vi kunde fortsätta vägen utan fackla. Klockan var i det närmaste 10 på aftonen, innan vi uppnådde det knappt 224 mil från Leavenworth belägna Ellsworth, och svårigheten var här att finna nattlogis, ty banans lilla, af bodar och tält uppbyggda, ista stationsort hvimlade af menniskor. Det bästa hotellet skulle vara Marshall House. Der inqvatterade jag mig, och i en stor bod, den man inrättat på samrha sätt som kojerna