Aftonbladet – 3 januari 1868, sida 2

träd eller en buske, utan kala och otrefliga på det nakna fältet. Men tiden, då de skole begagnas, skall en gång komma, och mar har då åtminstone icke försummat ögonblicket. Vid Junction City erhöllo vi ett dråpligt exempel på den nästan otroliga bekymmerslöshet, med hvilken man här färdas på dc amerikanska banorna. Ena axeln på en af de främre lastvagnarne råkade nemligen : brand, och, då det blef upptäckt, stod lågar redan sex eller åtta tum högt. Vi befunnc oss då omkring 25 mil från Junction City vid sen station, hvarest man just hade middagsrast. Man göt vatten på axeln och tillsade en karl att uttaga den ena sönderbrutna jernkapseln och sätta dit en annan mec platt skifva. Men det gick icke; — antingen felades honom nödiga verktyg eller förstod han icke sin sak rätt, hvarför han uppgaf alltsammans, och konduktören förk rade dessutom att han ej kunde vänta längre Axeln afkyldes nu helt hastigt, bomull stoppa dit och begöts med olja, hvarefter det ar af vidare i flygande fart. Det gick bra ända till nästa station; det rök väl från axeln, men han råkade icke åter i brand innan vi foro från Fort Riley. Efter en qvart tittade jag ut genom fönstret och på lastvagnen — som jag så väl kunde se, emedan den var straxt framför oss — och jag såg då åter rök, ja till och med Klara lågan, som varit synlig förut. Ingen tycktes märka det. Som en samvetsgrann tysky höll jag det emellertid för en skyldighet att underrätta vederbörande om min upptäckt, och gick derföre — hvilket vid de i omedelbar förbindelse med hvarandra stående vagnarne är så lätt — in i den framför oss befintliga packvagnen, hvarest jag fann konduktören och de särskilda ba