vänta tilldess jag kunde få något passande ressällskap. Lyckan gynnade mig, idet herr och fru G— skulle till Falköping. Jag komme sålunda till S— på ett anständigt sätt. Derifrån skulle faster Elisa förskaffa mig beskydd, det hade pappa uttryckligen skrifvit till henne. ; Hade jag varit femton ar, hvilket tyvän icke var händelsen, så hade pappa omöjligt kunnat vara oroligare än han nu var. Den efterlängtade dagen för min afresa va inne. n Vid jernvägsstationen, dit pappa sjelf följde mig, öfverlemnades : jag åt herrskapet G—s; och medan min goda far anförtrodde mig i deras vård ringde det. Dörrarne, som förde från väntsalen, öppnades och alla strömmade ut, för att följa med tåget eller endast beskåda affärden. Herrskapet G— instufvade sig och mig i en kupå. Fru G-— och jag tillsades af her G— att sätta oss baklänges, för atticke bl besvärade af drag, och vid hvar sitt fönster. för att få njuta af utsigten. Nu kom konduktören för att märka biljetterna och smälde derefter igen dörren. Jag fällde ned fönstret och nickade och vinkade åt min goda far, som med oroliga blickar betraktade sin reslystna dotter. I detta ögonbliek kom en ung man rusande mot konduktören och ropade: Släpp mig in i en kupt, jag måste med Konduktören öppnade dörren till vår, mannen sprang upp i den, dörren slogs igen och i nästa sekund rusade lokomotivet framåt dragande med sig hela raden af vagnar, som lik en lång, mörk skugga följde den ångande och pustande kroppen. ; Jag var glad i mitt sinne och tänkte icke på något annat än huru roligt det var at! en gång få komma ut och resa. ed hufvudet till hälften utstucket genom fönstret, beskådade jag de trakter vi for förbi, utan att gifva akt på min vis å vis Vid Hallsberg fingo vi ett par damer til i kupen. De hade en oändlig massa med knyten