Några minuter senare befunno vi oss i hennes frefliga boning. Faster Elisa var enka, hade fyra döttrar, två söner och en lycklig ekonomisk ställning. Gottfried var den äldste af barnen, och som det var tre barn döda, som varit emellan honom och den af systrarne, som stod honom närmast i ålder, var det en ansenlig skilnad i år mellan den äldsta och de yngsta. Dessa voro mycket unga, glada och lefnadsfriska, så att man hadedet ganska muntert hos faster. Gottfried var visserligen en tvärvigg, som retades med mig och skolmästrade syskonen, men det fästade ingen någon vigt vid. Då jag nu satt i kretsen af mina kusiner och tänkte på huru det var då de sista gången voro samlade der hemma på Brogarda, huru förälskad Gottfried då visat sig, blef jag helt vemodig till sinnes, isynnerhet sva jag icke kunde underläta att finna Gottfrieds utseende särdeles fördelaktigt. Känslosamhet är icke min svaga sida, och derföre ruskade jag af mig den slöja af vemod, som ville hänga sig öfver min själ. Jag slog mig ned vid ett af fönstren, för att prata med Linagoch Carin, de äldsta af flickorna. Talet föll på ålder, och då yttrade den kitslige Gottfried till mig: cDu är icke längre ung, min kära Minna, du är väl minst dina trettio år.c Frågas om något ogift fruntimmer om tjugofem år, skulle kunna fördraga att man påstod henne vara trettio? Jag för min del gjorde det icke och gaf ett svar, som vittnade om mitt missnöje. cJag tror du blef stötts, utropade Gottfried, cmen det hjelper dig icke, min söta Minna, och icke bör du blifva ond för det. man talar om din ålder.c aSom icke afskräcker herrn der på torget att med synbart intresse betrakta Minnac, inföll Carin. Gottfried och jag sågo ut. Der stod min reskamrat och blickade upp till mig. aFlytta dig från fönstrete, anbefallde Gottried.