ande med skolornas anordning och underisa lärarne i de bästa metoder för bibrinande af de särskilda läroämnena. Det förta året som institutionen var i verksamhet, mehades uppdraget af en ung intelligent rare vid folkskole-seminariet i Linköping om efter flera kompetenta personers enstäm niga omdöme utöfvat sin befattning på ett ärdeles tillfredsställande sätt. Denne lärer mellertid icke hafva sökt befattningen för et nu ingångna året, utan har dertill, bland lera kompetenta sökande blifvit utsedd akaemie doc. dr C. V. Paijkull, som icke alleast genom mänga vetenskapliga arbeten vid elt unga är förvärfvat sig ett ganska aktadt amn i den lärda verlden, utan äfven genom illiga serier af populära föredrag i geoogi och kemi gjort sig bekant och omtyckt dt hufvudstadens kunskapsökande invånare. Att män med sjelfständiga vetenskapliga tudier och stor talang i muntlig och skriftig framställning egna ett eller annat år åt olkbildningen är i andra länder, såsom i Schweitz och isynnerhet i Nordamerika, insenting oerhördt, och vi finna glädjande utt exemplet äfven i vårt land vunnit efteröljd. Knappt kan en ung vetenskapsidkare, som ännu ej bindes af bestämda embetsåligsanden, göra något bättre än att egna under vägra år sitt arbeteåtfolkskolans lyftande, och svärligen skola hans egna studier förlora på on närmare bekanskap med cSverges berg och marka, och det folk som bebor denna mark, fr Paijkull har det ädlaste föredöme iBerzeius, som i samma landskap der hr Paijkull nu går att arbeta för odlingens spridande, under tungt arbete för sin utkomst, skärpte sin blick för den yttre naturen till denna divinatoriska klarhet, som sedan i förening med ihärdiga studier gjorde honom till en af naturkunnighetens heroer. Vi lyckönska hr! Paijkull, som på detta sätt brutit ned den häfdvunna vetenskapliga förnämheten, och vi tro oss också kunna lyckönska Östergötland att för ett eller annat år få en upplyst, energisk och väl dokumenterad vetenskapsidkare att arbeta för sin folkbildning. avser — Nytt tidningsföretag. Vi ha mottagit profnumret af en ny tidning med Aiteln Nyhetsbladet. Den utgifves i Stockholm såsom bihang till tidningen Evangelisten och utkommer i likhet med denna två gånger i månaden, men man kan äfven prenumerera kildt å Nyhetsbladet mot 1 rdr rmt för helt år, med tillägg i landsorten af postförvaltarearvodet. Tidningens tendens angifves i dess anmälan sålunda: Hvad den politiska afdelningen beträffar, skall tidningen bemöda sig om så stor utförlighet, utrymmet medgifver, sumt för öfrigt i allt, som tillhör denna afdelning, söka i sin ringa mån befrämja de frisinnade idternas framgång. De kyrkliga redogörelserna skola hållas i en fördomsfri, mot allt prestväsende och samv förtryck ifrande anda. Sann religionsfrihet skall derför utgöra det stora mål, som öfverallt i denna afdelning ytterst skall afses. Till den ändan utlofyva vi att egna synnerlig uppmärksamhet åt och efter bästa förmåga belysa de hithörande frågor, som för närva i vårt land stå på dagordninm det borgerliga äktenska4 i ör alla religionssamfund, så långt samhällets väl det medgifver, den ffentliga skolundervisningens skiljande från prestIdet m. m. Tillika skall tidningen, såvidt ut ymmet tillåter, innehålla artiklar till försvar för kristendomens sanning. Naturligtvis kan Nyhefsbladet meddela endast ytterst sammanfattade redogörelser föl timade händelser, men personer, som icke hö räd att hälla sig en större tidning eller ickt tid att läsa den, kunna dock genom detsamma få en föreställning om samtidens vigtigaste företeelser. Företaget synes oss kunna betraktas såsom ett försök avt f rklige den tanke, som utgjorde resultatet af betraktelserna i en nyligen utkommen broschyr Huru kan och bör den s. k. Usla litteraturen öfvervinnas? och hvars författare, er gammal kyrkoherde,, ansåg detta kunna ske venom utgifvande af tidningar, som äro på somma gang gudfruktiga och politiskt fri sinnade.