Aftonbladet – 31 december 1868, sida 4

ter. Hufvudskålen var krossad ofvanför tinningen. Några bloddroppar framträngde genom näsborrarne och dröpo ned på läpparne. Händer och fötter nedhängde slappa. Hjertat hade tpphört att slå, munnen att andas. I ett hörn af rummet stod en säng. Dit bar han Escarboucles lik och betraktade henne. Blodet fortfor att framtränga genom näsborrarne. cDöd!.. hon är död!.. hviskade han. Derpå for han med handen öfver sitt ansigte, lik en man som vaknar upp ur en ohygglig dröm; ett ögonblick derefter gick han fram till ett bord, tog ett ark papper och skref derpå dessa ord: aJag har dödat mademoiselle Nathalie de Brevillan, dotter till fru grefvinnan de Brevillan, min hustru.c Och han tecknade under? cOfversten grefve de Brevillan. När detta var gjordt,.ringde Han, aBär detta till polikommissariena, sade han till betjenten, som såg sig omkring, förvånad öfver att icke se sin matmor, och han lemnade honom den nyss skrifna förklaringen kuverterad och förseglad. Då han blifvit ensam, satte sig hr de Brevillan framför kaminen och väntade, med blicken riktad på alkoven, hvarifrån ihtet ljud utgick. En stel gestalt framskymtade der i dunklet, mellan de hvita omhängena. Han tycktes försjunken i djupt begrundande. Efter några minuters förlopp hörde han ett förvirradt larm nere i porten till hotellet. Han fattade ånyo pennan, som ännu var fuktig, och skref adligt med säker hand dessa ord till general de Lillers: Min gamle vapenbroder! cJag anförtror min dotter i din vård; systern är död, fadren är död.e Nästan i samma ögonblick hördes ljud af steg och röster i trappan. Man ilade hastigt uppför densamma. vfversten reste sig upp. ; Nu må Gud döma mig! hviskade han. Och blickande omkring sig, upptäckte han å bordet en knif, grep den och sänkte den 1 sitt hjerta, Slut.