Aftonbladet – 31 december 1868, sida 4

som. en hvirfvelvind, ursinnig, förfirlig, och ur hennes händer föll jag ned för hennes fötter. Då man upplyfte mig var mitt ansigte blodigt. Årret bildade sig öfver siret; men man Har sedermera berättat mig vid hvilket tillfälle jag fick det, och jag bevsrar deraf ett minne, som talar till mig om ec aSåledes skall jag gå härifrån wan att ha utverkat något? aJa; behåll ni er dotter, jag behåller namnet.a Nathalie steg upp och närmade sig elden som brann i kaminen. Vid hafskustena sade hon, cär det alltid kallt då qvällen kommer, vädret må vara hurudant som helst.c Herr de Brevillan hade följt hemes exempel. Han hade stigit upp, och höll ännu handen på stolsryggen, lik en man som tvekar och. öfverlägger.. Pendylen og nio. Han tänkte på att i morgon vid sämna tid skulle kanske Alice vara klädd i svart, med ett radband fästadt vid bältet. Efter en sakta knackning på dörren inträdde er betjent och yttrade: Herr hertigen af Herrera låter fråga om mademoiselle tager emot?a Bed honom vänta; om fem minuter är jag lediga, svarade Escarboucle. Ah! hertigen af Herrera mumlade öfversten. cJa visst; fursten är död, lefve hertigen! Hon hukade sig ned för att upptaga eu armband, som hon under lek dermed hade tappat på mattan. Nedhukad, sträckte hor händerna emot brasan. Ni har ju hört mitt svar?e sade hon utar att vända på hufvudet. Blodet rusade häftigt upp till herr de Brövillans ansigte. Plötsligt fattade han en eldgaffel, svängde den i luften och lät den våldsamt nedfalla på Escarboucles hufvud. Ho föll med ansigtet mot golfvet, utan att upp: gifva ett rop, och låg der utsträckt, orörlig Hennes händer krafsade mot mattan ett ögon blick, och allt var förbi. fversten kastade eldgaffelr långt ifrån si loch upplyfte kroppen som låg vid hans föt