Aftonbladet – 31 december 1868, sida 4

—— -—-— — — — .— X 2-?2 nn er honom med sådan våldsamhet, att han: jeslöt begifva sig till henne redan den föl-1: ande dagen. Han gick dit på morgonen. öscarbouele hade rest till Dieppe med hela itt hus, folk, vagnar och hästar. Hon hade rttrat sin afsigt att der afbida sommarens iterkomst och tillbringa hela den vackra års iden der. Man visste icke om furst Yoronsoff hade följt med. Denna förtidiga afresa kom herr de Brevillan att tveka. Bortrest, skulle man kanhända, glömma Escarboucele och det namn hon hade tagit. Fyra dagar förgingo.. Efter denna tids örlopp fann han en morgon på sitt: bord en iten tidning, hvars badkrönika innehöll en så ydande uppsats: Dieppe har riktiga festedagar.. En af Paris elegantaste damer, en af stjerniorna på modets himmel, har uppslagit sitt tält på Dieppes kuster. De som ha sett henne, vilja! återse henne, de som icke känna henne, vilja ära känna henne. Om hälften af de .personer, som ha beundrat henne i hennes loge på operan hvarje måndag, följa henne till stranden af oceanen, så skola våra hoteller icke vara nog rymliga att herbergera dem.. Man försäkrar att en ryktbar arkitekt inreder åt henne den mest förtjusande villa på våra kuster: under tiden har den sämsta kammare i Hötel Royal, hvarest hon-tagit in, blifvit uthyrd för enormt pris. Man har bjudit öfver hvarandra för att få rum der. Man möter endast markiser i trappan och vicomter på gården; hertigar posta beständigt vid hennes port. Hvarje tisdag intager hon tei en krets af förnäma herrar. De der svarta hästarne, som gnägga mot hafsvinden, de äro hennes; de der smakfulla vagnarne, hvilkas hjul knarra i sanden, äro hennes. Tack vare hennes närvaro skall. den nya säsongen begynna med våren. Anar ni?... Inte? Nå väl! kanske ni bättre begriper om jag säger er, att en karbunkel) har nedfallit i Dieppe ur Paris juvelskrin? Med henne ha behaget, snillet, ungdomen, ——L ) Escarboucle.