Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

SS tNDD10 GT MH HH Vi resa långt bort, vi uppsöka ett land, dit ingenting följer med af detta hemska minne... vi skola bli allt för hvarandra. Kan man sakna något då man älskar?,.. Jag, jag kan inte tänka mig lifvet utan dig! Han afbröt blott för att kyssa hennes händer och började sedan på nytt. Hon. skakade sorgset på hufvudet. Det måste således bli jag som talar sanningens språk, sade hon till slut; det ges fläckar som ingenting aftvår, hvarken en ren vandel i det framfarna, eller ett rättskaffens uppförande i framtiden... Jag vill inte medföra åt dig ett fläckadt namn i hem, ift...; hvarthän vi begåfve oss, skulle minnet Sk nda efter oss. En slump, kanske elakheten, skulle väcka det till lif igen. Under huru många förhållanden skulle vi inte kunna möta denna syster, som har rättighet att säga att grefve de Brevillan är hennes far! Hon kan uppträda vid hans dödssäng .. En dag kunde jag få se dig darra och sänka hufvudet vid min sida, Hur mycket behöfves väl dertill? Fyra rader i en tidning... Och du vill att jag skulle utsätta mig för att se ångern insmyga sig i ditt hjerta... Nej, nej! jag skall våra stark för dig, för mig, för begges vår heder. Han gjorde nya inkast, hon afbröt honom. Du tillfogar mig ett förfärligt ondt, och till hvad ändamål? hviskade hon. Om det funnes en utväg att förena mig med dig, skulle jag inte då tillgripa den? skulle jag väntat på dina tårar för att göra det? tror du det? Albert förblef liggande på knä framför henne; denne man, som hon hade sett så full af mod i ödemarkens verksamma lif, så djert, så beslutsam, han var nu utan kraft och spänstighet. Var det detta som du sade mig Mt om dagen? återtog han.