Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

qv XX XX X m VÄ den och pekade på brefven, som-hon nys: hade läst, Jag var hos dig. Inom en timme skal jag inte mera vara det, Vimåste säga hvarandra farväl Du också! utbrast Albert. Jag också, liksom din far! Väpna dig mec allt ditt mod, liksom jag har uppbjudit mitt Skulle jag väl ha varit förtviflad, om jag inte hade insett att allt skulle brista, sedan jag hadesett henne, som man kallar min syster, ansigte mot ansigte? Man har sagt mig åtskilliga dunkla saker, som komma mig att darra. Man hviskar, betjeningen pratar. En kammarjungfru, som jag klandrade för någonting, frågade mig i går, om det var sannt att en förnäm ryss skulle gifta sig med mademoiselle de Brevillan, som han hade komprometterat. Det ges ord som bringa rodnaden på ens pannal.. Jag har inte mera ett namn att föra med mig in i en hederlig familj... — Alicel Din far har insett det. Jag vet det; huru många sömnlösa nätter ha inte fordrats för att vänja mig vid att se sanningen i ansigtet! Nu är offret gjorde. Hon såg på honom med en blick af gränslös förtviflan, Hvem vet om vi någonsin få återse hvarandra! tillade hon. Albert grep hennes händer, kysste dem i vansinnig sorg och sade henne allt hvad den ömmaste kärlek kan upptänka för att afvända ett hjerta från ett förtvifladt beslut. Låt oss kasta oss till min fars fötter! ropade han; han älskar dig; han skall inte vilja döma mig till ett lif af enslighet och förtviflan; hvad bryr jag mig om att det finns-en annan qvinna som bär ditt namn! Din fars fläckfria heder skyler allt. Och hvem tvingar oss dessutom att lefva här?