Aftonbladet – 31 december 1868, sida 2

Portvakten ringde för att underrätta husets herrskarinna om att en besökande passerade öfver hotellgården, Escarboucle befann sig i detta ögonblick tillsammans med furst Yoronzoff, hvilken undfägnade henne med en spirituel berättelse om sitt samtal med herr de Lillers. Man lemnade henne ett kort, på hvilket meddarrande hand voro skrifna dessa tre ord: Er syster Alice. Låt henne komma in! sade Escarboucle. Alice inträdde i boudoiren, der den, hvilken hon sökte, befann sig jemte furst Yoronzoff. Fursten ville aflägsna sig. Stanna qvar, sade Escarboucle. Vid åsynen af en främling, som.hos henne uppväckte obestämda hågkomster, blef Alice stående försagd på tröskeln. Betjenten, som hade infört henne, såg på henne. Denna rika lyx, dessa jardinierer fulla af sällsynta blommör med höggröna blad, dessa konstverk, öfverallt kringspridda med slösande hand, dessa bronser, dessa statyetter, dessa Sevres-porsliner på förgyllda fötter, dessa sidentapeter, hvilkas skiftningar strålade i vaxljusens sken, möblernas rika och utsökta prakt, allt bländade henne. Hon såg framsig en ung qvinna, insvept i en svart satinsrock kantad med gagatsvarta perlor, som släpade efter henne på mattan. Hon hade händer som en drottning och få läpparna ett leende, som icke vann Alices hjerta. Furstens förlägenhet var lika stor som hennes. Han hade förblifvit stående, med ett uttryck af medlidande i sitt ansigte. Alice ångrade nästan redan att hon hade kommit. Nå, ni omfamnar mig inte? sade plötsligt Escarboucle, Alice, liksom häftigt uppväckt nr en dröm, ville störta fram; hennes fötter buro henne långsamt fram emot Nathalie.