Aftonbladet – 30 december 1868, sida 4

Albert satte begge händerna för ansigtet. Afgrunden öppnade sig. Från det ögonblick jag skådade sanningen i ansigtetn, fortsatte hr de Brevillan, känner jag mig som om jag vore på väg att bli galen. Det finnes inte en enda droppe af mitt blod i denna eländiga varelses ådror, och jag förmår ingenting emot henne. Lefvande, har hennes mor röfvat min ära och mitt lugn; död, sköflar hon Alicos sällhet. Men ges det då intet medel att undgå dessa snaror? Jag känner intet sådant; emellertid vill jag försöka det omöjliga. Kort derpå begat sig öfversten till samme lagkarl, som han hade rådfrågat då han ville mot fru de Brevillan bestrida det af henne påstådda faderskapet. Han omtalade för hoaom de allra minsta detaljerna af en situation, som advökaten redan fill en del kände genom det allmänna ryktet, ee Ni känner nu saken likaväl som jag sjelf, tillade han; och svara mig nu, som om det llde någon af edra egna anhöriga: hvad förmår jag emot denna äfventyrerska? Ingentihg. Ingenting! Lagen är oblidkelig. Mademoiselle de Brevillan, hon som inte. är er dotter inför Gud, har lagen för sig. Hon skall således äfven R Rättvisan!p Märk väl, jag säger inte billigheten. Inför lagen, d. v. s. inför det borgerliga samhället, och väpnad med ett oomkullstötligt riättsanspråk, är hon mademoiselle de Brevillan, laglig dotter till öfverste de Brevillan, och ingen domstol förmår fråndöma henne hennes namö. Således skall hon allt framgent släpa det i smutsen, och jag står afväpnad? I det närmaste. Jag må draga min sak inför domare, alla de minas sak, mitt barns sak, en sak som studsar tillbaka på och intresserar alla fäder, alla familjer, och jag förlorar den! Ja, om ni yrkar på en absolut förkastelse