Aftonbladet – 30 december 1868, sida 4

gör om den... eller tillåt den förfärliga Lynchlagen att flyttas hit öfver oceanen! err de Brevillan steg upp. Ja, något fel är det, mumlade juristen. som hade åhört honom uppmärksamt. Något, säger ni! Och under tiden marteras de. mina till döds! Han aflägsnade sig med högburet hufvud. men med krossadt hjerta. Hela hans varelse trängtade till Alice. Hvad återstod nu af denna framtid, som han hade drömt åt henne! En kort tid hade han trott sig hålla den :i sina händer. En qvinna hade uppträdt, och allt var förbi. Således skulle han ha gjort bäst uti att ha upptagit deita markis Sinigalis barn i sitt hem, mottagit henne som sitt eget blod, tömt denna smälekens drägg, satt henne vid sidan af sitt hjertas älsklings barn och sagt till henne; Dela och väx till jemte henne! Men vid denna tanke svällde hans hjerta af harm, blodet bultade våldsamt i hans tinningar, och stampande i marken med nervös häftighet, utbrast han: Nej! nej! Hellre hundra gånger döden än denna förnedring! j Tjugutredje kapitlet. Aterkommen hem, träffade han Albert de Lillers, som väntade honom, Nå? frågade den unge mannen. Ack, allt är förloradt! utbrast herr de Brevillan. Brännheta tårar störtade ur hans ögon. Min far! ropade Albert. Ja, din far, jag har varit det. Jag skall inte längre vara det. Känner jag inte hury allt ramlar och krossas rundt omkring oss! Men hvad har man då sagt er? Hvad vet jag? ohyggliga saker! just hvad jag bäfvade för att få höral... Gensdarmer skola, om jag begär det, komma till min hjelp,..; en eell skall öppnas för henne som kallar sig min dotter... Hon vet det, hon har sagt mig det .. Men framdeles, ett år härefz ter, skall det endast vara en fläck till, en fläck hvars spår skola sitta qvar. Man skall