Aftonbladet – 30 december 1868, sida 4

AR ENTER RO SIS MES pa He STAR (III rar samvete som man af heder till mig att här är en stor lucka.n Och hur vill ni då ha det? Jag vet inte, men denna lucka känner jag och mitt upproriska hjerta att hon finnes och att hon måste fyllas. Tänk bara, då en soldat, en officer, har brutit mot hederns bud, blir han häktad, ställd inför krigsrätt och straffad. Krigslagen, som försvarar den kring fanan samlade familjen, skyddar henne möt individen. Den brottslige degraderas, man afrycker honom hans epåletter, man krossar håns värja; han-var en person, han är det inte mer. Amputeringen är verkställd. Hvarföre skall det skydd; som omgifver armån, inte äfven utsträckas till familen ? å Ni har kanhända rätt, mumlade juristen. En son, en dotter sviker alla sina pligter, förnedrar sig, återtog öfvyersten med ny kraft. Namnet är angripet, namnet, d. v. s. det gemensamma fädernearfvet, allas ära. Hvarför inte rycka det ifrån honom? Hvarför inte beröfva honom det? Hvarföre skall lagen, nu stum, inte kunna säga till honom: Detta namn, som du fläckat, tillhör dig icke mer, du skall icke bära det mer! Man återtar det; man afhänder dig det. Börden gar dig det; brottet frantäger dig det, Du skall i töjer bli ett nummer, liksom galörslafven på bagnon! Tag er i akt! Ni slipar ett tveeggadt svärd, som, i händerna på oskickliga eller illasinnade, kan träffa den oskyldige : Tag inte ur mina ord annat än det rättvisa och billiga som i dem finnes... Lemna formen, den återstår att finha. Det faktiska, i sin nakna vederstygglighet, är detta: Det finnes en flicka, född i Skandalen, som lefver i lastbarhet. Hon är en källa till skymf och undergång, hon lägger i aska en familjs ära, hon bereder inträde at skammen der sällheten bodde. Och allt hvad denna bödel, denna vampyr, detta vidunder vill, det måste hennes. offer låta sig nöjas med. Till deras skyddande förmår lagen, samhällets värn, intet. Dermed är domen fälld. Er lag är illa gjord;