Aftonbladet – 30 december 1868, sida 3

Tjuguandra kapitlet. Herr de Brevillan återkom hem i ett tillstånd af feber gränsande till vanvett. Dagen dererfor man genom dessa hviskningar och alfva förtroenden, som oafbrutet surra. : stora verlden, att furst Yoronzoffs mätres: hade infunnit sig hos en mängd modehandlare, gjort stora inköp och tillsagt att mar skulle skicka varorna jemte räkningar. til mademoiselle de Brevillan. Men för all del misstag er inte, had hon tillagt; vi äro två; min syster, Alice de Brövillan, bor hos sin far, grefve de Brevillan, Rivoligatan; jag äter bor vid Coliscegatan; skicka dem till Nathalie de Brevillan. . Ofverallt ljöd detta namn som en trumpetstöt. Escarboucle strödde det omkring sig. Hon bar det som en lakej bär sit livre, öfvermodigt, alltid och allestädes. Et vildsvin, som vältrar sig i en ung maisplantering, visar icke större djerfhet. Detta va just hennes sak. En dag bar man till herr de Brevillans hotell en präktig blombukett, adresserad til mademoiselle de Breyvillan, jemte dessa ord på ett kort; Nathalie de Brevillan till sin syster. Alice. Alice visade den, helt uppskrämd, för sin far; hon darrade, och en feberaktig oro afspeglade sig i hennes ögon. Herr de Lillers inträdde-just i detta ögonblick. Se! sade hon. : Albert togbuketten och trampade sönder den under sina fötter. sSådana blommor, och vidrörda af sådana händer, i edra! utbrast han. Men hvad betyder då allt detta? frågade Alice. Denna syster, är hon min syster?,.. Jag hörde hennes namn här om