Aftonbladet – 30 december 1868, sida 2

Jasåy, jag gör orätt deri! Må vara! Meni det fallet finnes en man, som jag älskar och som älskar mig, furst Yoronzoff, en man: af er societet, rik som de rikaste, en officer, som har tjenat i czarens armeer, Som varit med vid Sebastopol, liksom ni varit med vid Constantine, och lika ung som herr Albert de Lillers, en man, som Kunde ställa denne utvalde trolofvade till räkenskap för det onda ni skulle tillfoga mig. Tänk efter om ni skulle vilja. blottställa mademoiselle de Brevillans hjerta — jag talar om den första, den äldre — för alla de möjliga vexlingarne, af detta äfventyr n Öfversten strök med handen öfver ögonen; derpå återtog han med dof röst: ät Ån om jag dödade er, mademoiselle? Escarboucle bleknade; men genast mötande hans blick, svarade hon: Ah, sådant brukas inte numera. Hvem vet! Hon stod orörlig framför honom, bitande sig i läpparne och betraktande honom. Ja, trodde, återtog grefven, ätt fru de Brevillan, hon som var min hustru, hade lofvat att inte mera bära mitt namn? Fru grefvinnan de Brevillan, er hustru och min mor, ja; men inte jag, hennes dotter. Det fanns till och med en tilläggsartikel till detta ömsesidigt bindande kontrakt: namnets OG skulle medföra inkomstens förlust. h, jag: känner till alltsam-mans! Var god och äfven ge akt på, att ultifrån den dag jag inför verlden varit malemoiselle de Brevillan, ha belöppen af den wsränta, som ni förskref åt min. mor, hopat ig hos ert ombud i Newyork. De finnas ler ännu. Om jag fördubblade, om jag tredubblade eloppet a