Aftonbladet – 30 december 1868, sida 2

ALL KUULLARKLEL OM korligt gällande. —— 2 UEIBAICION ICKE alv Ov— Wilfveruttagnirgen från riksbanken. Såsom våra läsare hafva sig bekant, har Dagligt Allehanda, troget sin vana, att för befrämjande at sina syften vädja till okunnigheten och fördomarne, sökt sätta dessa sina bundsförvandter i harnesk mot en bärvarande penninginstitution med anledning af dess atgärd, att begagna sig af sin lagliga rätt att i riksbanken förete denna banks sedlar till inlösen mot silfver efter sedlarnes lydelse samt att använda det erhållna silfret till verkställande af liqvider i utlandet. Härvid gör Göteborgs Handelstidning i sist hitkomna nummer, bland annat, följande erinringar: . D. Allehanda har egnat åter ett par spalter åt den ofta omtalade Silfveruttagningen. dock utan att vidröra med ett ord den sak, som här är hufvudsaken, nemligen, att det är just härmed Kursens onaturliga stegring förebygges, och dermed svenska myntets fal nde 4 värde. Riksbankens uppgift att uppärde ligger alltså ej ges, när omständigheterna sådant påkalla, utan just deri, att det uttages. Och om detta sker genom importören sjelf, i och för verkställande af egna liqvider, eller genom en mellanhand, en bank eller en bankir, det är alldeles likgiltigt. Detta har tidningen helt enkelt förbigått, hvaremot den åter vänder sig mot Stockholms enskilta bank, klandrande densamma fortfarande för en åtgärd, som ej blott är fullt bankmessig, utan derjemte öfverensstämmande med landets fördel. Detta klander beror nu förnämligast derpå, att genom uttagning af myntadt sil fver, landet gör en förlust i myntningskostnaden, dervid tidningen återkommer till ett att vår specie här eger den Borde ega. Detta gammalt påstående, ett högre värde än påstående är enfaldigt snack, ty dess verkliga värde är normen för sedlarnes värde, 0c hp derpå beror: kursen, men icke tvärtom. Det beror naturligtvis på riksbankens styrelse sjelf, att åt en silfyerttagare lemna vare sig en vexel eller omyntadt silfver i stället för det myntade på sådana vilkor att banken dermed undviker myntningsförlusten, ty icke lärer det vara kärlek till de blanka, präglade specierna, som lockar en större affärsman.