Aftonbladet – 30 december 1868, sida 2

af ett äktenskapskontrakt, under hvilket befinner sig en namnteckning, och dessutom et stort antal bref, skrifna af fru grefvinnan de Brevillan, min mor. Hon lade tonvigt på de sista orden, och afslitande en silkestrad som omgaf sbrefpacken, höll Escarbouele fram några af dem under öfverstens ögon, acKänner ni igen stilen? fortfor hon, Ja, inte sannt? Se här, allesammans äro undertecknade med namnet Christine. ah, ni kan a läsa dem; ni finner der bevis på den ärlek hvarmed hon omfattade mig ända till sin sista stund. Dessa papper, som spredo. en ljuf. doft, Christines favoritdoft, uppväckte en verld af minnen i öfYerstens själ. Allesammans krälade och hväste i hans hjerta likt ett ormbo, på hvilket en vandrare trampat. Knappt öppnade, sköt han dem ifrån sig. CNi, hennes dotter? mumlade han. aJa, det är just jag det!w En tystnad inträdde; bataljen var börjad, kall och bitter. Nu, då ni sett mig på närmare håll, så torde ni kanske medgifva att jag liknar henne?, återtog Escarboucle. Låt oss lemna detta, svarade öfversten; hvilka äro edra afsigter? hvad vill ni? Ah, jag ser att ni nu verkligen går till botten af saken. Hvad jag vill? jag skall säga er det, och jag hoppas att vi skola förstå hvarandra. Hon lutade sig tillbaka i stolen, lade armarne i kors öfver bröstet och återtog: Jag är mademoiselle de Brevillan, Nathalie de Brevillan, med samma rätt som den andra, Alice de Brevillan, min syster. Blodet rusade våldsamt till öfverstens hjerta.