Aftonbladet – 28 december 1867, sida 4

nedför trappan, och trotsigt mötande öfverstens blick följde hon långsamt efter lakejen. Det gick liksom en sprittning igenom den eleganta hopen, som öppnade sig framför henne. Herr de Brevillan hade blifvit likblek. Efter så många års förlopp reste sig ett fruktansvärdt förflutet lefvande framför honom. Liksom i skenet af en ljungeld hade han återsett Christine. Han kände att Alice tryckte sig intill honom, som om hon instinktmessigt hade kännt att en fara hotade henne. Låt oss gål sade öfversten med qväfd röst. Porcellaine, soms hade stannat på något afstånd och betraktade denna älskvärda unga flicka, hvilken hon hade burit på sina armar som barn en dag i Boulognerskogen, såg herr de Brevillan passera förbi med förstördt utseende. Ack, den olycklige! sade hon halfhögt för sig sjelf. Tjuguförsta kapitlet. Ryktet om detta äfventyr spred sig blixtsnabbt inom parisersocieteten. Man talade derom i tio salonger ännu samma qväll. Minnen vaknade, och man erinrade sig plötsligt att det hade funnits en grefvinna de Br6villan, som hade försvunnit jemte ett barn, en flicka trodde man. Var det denna glömda flicka som nu kom för att återbörda sitt namn, sin sambällsställning och sitt arf? Men hvarifrån kom hon, och hvarföre sent? Och hvarföre hade fröken de Brevillan så nge låtit folk. tro att hon hette rätt och slätt Escarboucle? Måhända var hon också endast en äfventyrerska. Furst Yoronzoffs närvaro och ställning till henne vittnade nogsamt om hvad hon var. Det är en sak som kommer att uppgöras ellan henne och polisprefekten; ingenting r enklare än det, menade en verldsman. Herr de Sarelay, som man rådfrågade, syntes mindre lugn. Alice hade sagt sig vara litet trött, hvarför Albert hade tagit afsked af henne vid