Aftonbladet – 28 december 1867, sida 4

Ja; deras bröllop är utsatt till slutet af månaden. Åh! om fjorton dagar. Tack! Escarboucle upptog ånyo sin lorgnett och riktade den åter på den loge der fröken de Brevillan satt. Ja , tillade hon med en gillande min, vackra, milda ögon, mjuka former, gratiös hals och välbildade axlar. Hon har behagi sina rörelser... Jag förstår mycket väl att man älskar henne. Under tiden gjorde Porcellaine, som icke förlorade Escarboucle ur sigte, ett tecken åt herr de Sarclay att komma in i hennes loge. Ni har sett Escarboucle i all sin glans, sade hon. Ja Se på henne en gång till. Ar det för juvelskrinets skull, som så oblygt är utbredt öfver hela hennes person, och som skall utså mycken sömnlöshet på åtskilliga af dessa parisiskors ögonlock, som jag ser här församlade? Nej; så vackra de äro, kan man få se dessa stenar i större mängd hos alla Paris juvelerare; låt stenarne vara och betrakta sjelfva qvinnan. : Herr de Sarelay tog nu i sin ordning till lorgnetten. Någon inträdde i Escarboucles loge, så att hon plötsligt kom att visa sig i profil. Na?, återtog Porcellaine efter några ögonblicks tystnad. Besynnerli hvars blick satt. Inte sannt? hviskade Porcellaine; jag har således inte misstagit mig? Ni, liksom jag, är öfverraskad af en obeskriflig likhet? Det är så, och det är inte så. Man tappar bort den och man aterfinner den blixtvis. Dragen äro inte lika, uttrycket inte heller... Och likväl är det en viss likhet. Ja... något som jag inte kan förklara... Och som förfärar mig, ! mumlade grefve Raoul, . 3 . gt riktades på logen der Alice