Aftonbladet – 27 december 1867, sida 4

Article Image
om en originel personage, major Hane, hvilken minne ännu torde qvarlefva hos en och annan a de gamle här i bygden: Gubben Hane hade en gång för alla fattat der föresatsen :att han aldrig bultade på en dörr elle fö Han hade i Skåne en gammal syster, som odde på landet i en, som vanligt der, alldeles kringbyggd gård. aSysterx hade cmana ej sett på fyratio år — hon bjöd och bjöd — och slutligen beslöt cmana att resa till Skåne och öfverraska syster, sjelfva jul afton. Manc for — cmanc for illa på den läng samma besvärliga färden i ur och skur; cmanc kom fram julafton — möjligen något sent. Porten val läst. Skjutsbonden ville bulta; cmane förbjöd ho nom att bulta, cmanx promenerade en timma elle1 så i snödrifvorna framför porten och då den, un der denna tid, ej gick upp, satte manc sig på slär dan och for hem igen till Jönköping. Nyårstiden fick ssystere bref, innehållande at manca julaftonen, en Hel timmå väntat på porten upplåsande; men sedan rest hem igen, så att man: troligen ej i detta lifvet skulle träffa syster.c — En stor man. I Göteborgs-Postens senaste Veckokrönika läses: Den som vill kunna säga sig en gång i sitt lif ha sett och samtalat med en stor man,, han behöfver endast begifva sig till Hotell Stadt Hamburg och fråga efter jätten Emar nuel. Ty denne unge jätte är visserligen ingen amerikansk humbug, importerad till vårt kära fosterland, det är en äkta svensk verklighet, en storhet född och uppfödd i Kyrkefalla församling i Westergötland. Ban är något öfver 21 år gammal, 7 fot och 2 tum hög, frisk och väl proportionerad, med ett ganska hyggligt yttre för öfrigt. En person af medelmåttig längd kan beqvämt stå rak under hans arm och bästa beviset på hans ovanliga längd är att den plats, der han finner beqvämast för sig att placera effekter dem vi ändra pygmåer bruka ställa på bord, byråer och dylikt, är helt enkelt — på kakelugnen. Det gör ett egendomligt intryck att se denne jätte med ett nästan baräsligt utseende, men detta intryck är icke som så ofta vid dylika sevärdigheter, obehagligt, man känner snarare en viss fosterländsk stolthet då man ser denna storartade gengångare från den gamla nordiska kämpatiden. Det är en f; d. medlem af detta samhälle, hr J. E. Rasmussen; som uppställt detta ovanliga exemplar af Westgöta-racen och nu förevisar det för en undrande allmänhet. Hr Rasmussen har under sin lifstid pröfvats af svåra motgångar. År 1862 i Ystad skadades han vid explosion af en mängd fyrverkeripjeser, han slapp visserligen undan med lifvet, men bär svåra märken efter olyckan. I år förlorade han all sin lösegendom med ångfartyget Skåne. Måhända har han bättre tur med detta sitt företag, oaktadt det är en erkänd sanning att gtore män icke alltid hålla hvad de lofva.

27 december 1867, sida 4

Thumbnail