Herr de Brevillan lilocka sig af generalens förespeglingar; 1 innan han fattade något beslut, anhöll n om tillåtelse att först rådfråga sin dott Hon är min komss och mitt styre, sade han. Med her reser jag ändå till Zambeze, utan henne slle jag inte ens kunna resa till Damiette. . Alice fann stort bog uti detta irrande lif, som lät så många biska ställen passera förbi henne. Hon heade af all denna rörelse en styrka, hvam hennes ansigte bar vittne. Hon antog :d förtjusning de förslag man gjorde hee, och under Alberts ledning företog mang att besöka Thebes och Luxors berömdaliiner. Man gaf order åt tolkarne att lastkamelerna för en resa i öknen och skaffett särskildt tält åt Alice. Allt ifrån förstaagen kände sig Alice genomträngd af etfullare och rikare lif; nya synkretsar öppde sig för henne. Hon steg upp vid morgordnadens första strålar. Den mjölkhvita kliet, som spred sig på himmelen, ö asde henne på Nilens stränder. genne gingo Åbyssiniens avinnor att hemtaatten, med krukan på axeln, lika statyerf svart granit. Dufvorna kuttrade 1 symorerna, och stora gamar svärvade tun: öfver hennes hufvud. Man hörde roddax; rop på den heliga floden, och i den kl, genomskinliga luften aftecknade sig pi stånd den imposanta silhouetten af Kass tempel och Gourahs mystiska jättesti:r. Albert tågade vid hemes sida, och egyptiska flickorna, med den bruna och glöande halsen mYGa med halsband af röda nor. Föundrade sig öfver att se en arab 1å nära förtrolighet med denna europeis) dam, Med honom gick hon tillbaka till dda årtusenden, och me