och roar sig i lifvets vår, men jag var ursinnig öfver att se Albert förstöra sina bästa år på tomma förströelser. En vacke dag fick jag höra att han hade sålt sina hä star, afskedat sin betjent och utbjudit sin våning att hyra. — Skönt tänkte jag. Han har varit tvungen att göra detta för att be tala sina fordringsegare, och nu komma vi vexlar att hagla! Men det hördes ingenting af. Min son hade helt och hållet slagit om. Han arbetade. I början hade jag svårt att tro på denna förändring. Det föreföll mig som om denna vackra början snart skulle komma att efterträdas af en dårskap. Till sluts måste jag emellertid afstå fran mitt misstroende. Efter aderton månades studier begaf sig Albert ut på resor; och jag skyndade snart efter för att få sluta honom i mina armar. Sittande vid sin fars sida, åhörde Alice hela denna berättelse. Han har inte sagt er allt, då han berättat er sina resor, sade generalen med belåten min, En uppsats om Karnacs ruiner, som han skickade till Historieoch Antiqvitets-akademien, förskaffade honom äran att blifva en af dess korrespondenter. Han är allting, fotograf, naturaliesamlare, tecknare, geolog, antiqvarie och botanist. Man skulle aldrig kunna ana det, Han talar om sig sjelf med ett slags ironi. Jag såg honom en gång i en vild trakt i Nubien inför en ursinnig hop, som skrålade omkring vårt läger och som tydligen ville plundra oss; men han var lika lugn och modig som en gammal afrikansk jägare, och hans hållning, snarare än hans pistoler, höll packet på afstånd. Jag har fatt riktigt tycke för detta yrke. Om ni vill känna landet, behöfver ni bara vända er till Albert. Han är i stånd att föra er ända till Hvita Nilen.