ndantag i detta fall göras. Samma åtgärd kall såkdes vidtagas i Wien, hvarest hr von Verther tillsvidare fortfar att fungera. Man talar nästan alldeles icke mera om onferensen, och det är säkert, att den stora uropeiska konferens, som det franska cirkuäret af den 9 Nov. åsyftade, icke blir af. Markis Moustier tyckes ännu icke vilja föreka sig den lilla tröst, som man kallar en ill stormakterna inskränkt konferens. Men Etendard i Paris slår blå dunster i ögonen vå sina läsare, då hon vill inbilla dem, att lenna sistnämnda konferens skall uppställa grunderna för den allmänna konferensen. Det är just tvärtom. Den mera begränsade konferensen kan, ifall den kommer att samnanträda, endast konstatera, att vilkoren r åstadkommandet af en europeisk rådplägning i den romerska frågan icke blifvit uppfyllda. Det beslut, som det italienska parlamentet snart kommer att fatta, skall utan tvifvel skingra Frankrikes sista illusioner och visa, att konferensen är onyttig drag, som Frankrike afslöt med storhertigdömet Mecklenburg den 9 Juni 1865, föreskrifver, att Mecklenburg icke far höja införseltullen på den franska jordens och industriens alster utöfver 7 fr. 50 cent. på 100 kilogr. Denna föreskrift har hittills förhindrat Mecklenburg att ingå i tullföreningen. Preussen har erbjudit franska regeringen att nedsätta tullen på franska viner vid import till tullföreningen från den nuvarande tullen af 4 thaler till 2 thaler 20 groschen eller 10 francs pr centner, om hon vill apphäfva nämnda föreskrift och fritaga Mecklenburg från densamma. Preussen har endast afvaktat uppgörelsen härom med Frankrike för att afsluta ett nytt fördrag med Usterrike, hvars tullnedsättningar da äfven skulle ha varit den franska handeln och industrien till gagn. Genom att vägra fritaga Mecklenburg från dess förbindelse skulle således Frankrike ha gjort såväl sin egen vinindustri som Mecklenburg och Usterrike betydlig skada, och franska regeringens bevekelsegrund kunde då icke gerna ha varit någon annan än ett futtigt politiskt agg. Man tyckes också ha insett detta i Paris. Lösningen af det nyssnämnda konmersiella problemet är snart att förvänta. Ett telegram från Schwerin har väl gått händelserna i förväg, då det berättar, att allt vore afgjordt och att fördraget redan blifvit undertecknadt i Paris; ty detta är icke sannt. Men saken är på god väg. Orsaken till röjsmålet är, att Frankrike vid detta tillle vill utverka några andra nedsättningar i tulltaxan, t. ex. pa stängjern, väfnader 0. s. v. Preussen hade erhållit fullmakt af förbundsrådet och regeringarne i Sydtyskland att nedsätta tullen på vin. Men det måste begära dessa regeringars samtycke till de öfriga af Frankrike fordrade nedsättningarna, Att detta kommer att gifvas står dock utom allt tvifvel. Regeringen hade till kamrarne inlemnat ett lagförslag, som gick ut) på att med kassationsdomstolen förena den öfverappellationsdomstol, som nyligen blifvit inrättad för de nya rovinserna. Detta förslag behagade hvarken de konservative, som fruktade att få ett Kberalt element infördt i den gamla kassationsdomstolen, eller oppositionen, som fordrar en grundligare reform i det högre domstolsväsendet. I går förkastade herrehuset förslaget trots regeringens opposition, och den liberala venstern i representantkammaären har skänkt detta beslut sitt tysta bifall, emedan det besparar kammaren omaket att förkasta en opopulär lag. —