ESRI CEASAR JERNKEDJÖRNA). ROMAN AP Amedee Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman. På hans fina och spetsiga skägg, hans svarta jgon, allvaret i hans af ökenvinden väderbitna och af solen brynta-ansigte, finheten af handleder och fotknölar och den stolta nonshalansen i hans hållning skulle man kunnat jaga honom för en arab af Abadehstammen. Emellertid bar han hvarken dess drägt eller less vapen. Tvenne tjudrade hästar betade let magra gräs, som växte kring de i sanlen nedsjunkna stenblocken. En svart slaf, Iraperad i en hvit haic, vaktade dem. Han rade nyss upptändt eld och kokade kaffe bakom det ofantliga skaftet på en kullvräkt pelare. När man har behof af en vägvisare, finns an naturligtvis inte,, sade Alice. Tack vare Ibrahims frånvaro, känna vi ingenting om lessa ruiner. Araben reste sig upp, kastade burnusen öfver axeln och sade med mild, klangfull röst: Skulle i Kanske tillåta mig att ersätta len ni kallar Ibrahim? Alice drog helt förvånad åt sig hästens tygel; en läst rodnad färgade hennes ansigte och hals. Öfversten närmade sig. Araben vände sig emot honom med en obesvärad min och sade: ) Se A. B. n:r 259—261, 263—267, 269, 271—273, 275, 276, 278, 279, 281—283, 286, 287, 289, 290, 292, 294—296.