Aftonbladet – 24 december 1867, sida 3

Taka stammarne med några dugtiga spikar fastslagna vid grindstolparne. Kom in, sade modren, så skall du få varmt kaffe Men Ivar gick först in i sin kammare, och klädde sig helgdagsklädd. Nej, mor, sade han, medan de drucko kaffe, det ser allt litet galet ut med de der granarne vid grinden! Folk kan tro atthär är bröllop. , Ja, hvad skulle det göra? Här kan väl också bli bröllop en gång. Jaså; mor vill spöka för Lisa — det är väl hon som skall gifta sig Åh, du kan då aldrig vara allvarsam, du. Du måtte väl en gång skola gifta dig sjelf. Ja, på Guds makt skall jag det, och det är kanske närmare än I tror, mor. Ack, min välsignade gosse,, sade mor Anna och torkade sig i ögonen med förklädssnibben, säger du det? Jay se jag har mina aningar, och derföre har jag bjudit Ericssons hit i morgon, medan Thilda är der. Och om du, barn, ville så skulle jag...n Nej, mor, det vill jag icke, det har jag ju en gång sagt. Åh, det var bara barnslighet. Flickan har tusen riksdaler i farsarf och modrens gård ger lika mycket i ränta. , Ja, det hjelper inte; en sådan högmodig stadstös vill jag inte ha till hustru. Inte är hon högmodig, fast hon är lärd och kan spela pian och sy rosor på stolar och dynor, och...n Nej, tala inte om det, mor. Det är just olyckan att hon har lärt allt detder. Har man också hört något så befängdt som att sätta en bonddotter i pension i staden? Det är då märkvärdigt att man inte kan nöja sig med att vara hvad man är, utan nödvändigt skall låtsas vara något annat. Sådana äro de allesamman: en fröken vill vara som en prinsessa — en piga vill vara mamsell. — Nej tacka vill jag — hör på mor, tillade han hastigt, liksom han fattat sitt beslut, jag tänker verkligen gifta mig snart nog, men icke blir det med Thilda i Nyhagen, så mycket är säkert.