Aftonbladet – 21 december 1867, sida 2

— Svensk-norska församlingen i London. Helt nyligen delade vi med Upsala universitet tillfredsställelsen att se en norsk vetenskapsman verka med det lyckligaste resultat inom samma krets som våra svenska ja Ett nytt uppslag till en dylik broderlig samverkan mellan svenskar och norrmän har förliden vecka bragts å bane, men denna gång utom de förenade rikenas område. Enligt en till norska kyrkodepartementet inkommen skrift har nemligen kyrkorådet i Ulrika Eleonora församling i London, då församlingens pastor med sin verksamhet omöjligen ensam kan omfatta hela församlinen och kyrkan är såväl till utrymmet för ien som till läget för aflägsen från de af våra fartyg begagnade London docks erbjudit sig att, utom kollekter och frivilliga bidrag, anslå erforderliga medel till aflöning åt ett pastorsbiträde, dock under förutsättning att detta blefve en norsk prestman; anhållande kyrkorådet med anledning häraf, at. norska kyrkodepartementet måtte benäget gå i författning om ifrågavarande prestembetes tillsättande. i Big hvad vi erfara, kommer detta för kyrkorådet och dess upplyste ordförande hedrande beslut desto lägligare, som det för landsmäns själavård i utlandet så nitiska missionssällskapet i Bergen nu blir i tillfälle att, till fromma för dess öfriga missioner, i aflägsnare, utomeuropeiska länder, ät förenämnda församling sjelf öfverlemna det redan förberedda niissionsverket i Londons dockor. Man föreställer sig lätt, så slutar det bref, ur hvilket vi hemtat ofvanstående, hviken tillfredsställelse utnämningen, när densamma i tidningarne offentliggöres, skall gifva de många skeppsförare, som så ofta, ehuru hittills förgäfves, önskat i London hafva att tillgå en norsk -prest, och för detta ändamåls vinnande äfven förklarat sig villige till uppoffringar. Mais cest Iunion qui fait la force. — Befästningskomiten har nu afslutat sitt arbete och inlemnat förslaget, skrifver en korrespondens från Stockholm till Blekingsposten. Dettas innehåll är ännu ej bekant