Aftonbladet – 20 december 1867, sida 3

Zuaverna. af Pierre Zaccone. 2 rår. Sälla får man läsa en mer underbållande och liflig teckniog af dessa så beryktade zuavers fältlif. F. d. parisergaminen Polyte och den gamle sergeant Simonnet utgöra ett par äkta typer af dessa elitsoldater i franska armen för hvilka pla gloire, är lifvets A. och O. Den älskligaste qviona möter läsaren i Meryem, en öknens dotter, hvilken, drifven af kärlek till en af sin stams fiender, offrar fädernesiand, slägt och vänner, ja sin egen lycka för att ur fanatiska fienders band rädda den älskade och återförena honom med hans trolofvade. Och Catherine sedan — en pariserflicka utan hem och utan föräldrar, Polytes käraste, cantiniere hos Zuaverna, så drottning på balerna i Mabille och Chateasa des fleurs, sedan gift med en rysk furste, men alltid längtande tillbaka till Zuaverna, med hvilka hon ock förenar sig utanför Sebastopol, och lefver sedan lycklig, nöjd och stadgad såsom sin käre Polytes hustra. Skildringen af alla de vexlande äfventyren är rask och liflg och det synes väl ait förf. sjelf varit med om de flesta bändelser, som han berättar (H P.)