Aftonbladet – 20 december 1867, sida 2

TIGUCIHAECL VIT ViälldgOs, VICE HARU 1 TINBRIC, lefde sedandess i utlandet uteslutande för studier i den fosterländska historien. Hans verk öfver de sista 25 åren före 1848 fann ihemlandet tusentals läsare, oaktadt man, under I Bach och Schmerling, endast på olaglig väg .I kunde erhålla detsamma. Detta verk lät Horvath snart åtföljas af historien om sjelfva revolutionen. ITALIEN. Under den fortsatta diskussionen i repreI sentantkammaren den 14 dennes rörande den romerska frågan uppträdde Minghetti till för ar för Septemberkonventionen, som kränkts handlingspartiet, hvilket tal. ansåg bära ulden för den nuvarande situationen. Han gillade att ministören samtyckt till konferensen, ehuru han betviflade att den skall bli af, samt uppmanade regeringen att ingenting underlåta för att så snart som möjligt få den franska interventionen upphäfd. Då tal. anI föll handlingspartiet, sparde han icke heller Ratazzi, förklarande att den dåliga inre politiken varit orsaken till den dåliga yttre. — JEn medlem af venstern, f. d. undervisningsI ministern Coppino, besvarade den mot handI lingspartiet riktade delen af Minghettis tal, visande att Garibaldi handlat i öfverensstämmelse med landets tänkesätt och att den förra ministeren ryckts med afrörelsens makt. Efter ett ganska skarpt klander af de i franska lagstiftande kåren uttalade åsigterna och franska regeringens politik, förklarade tal., att han icke skulle understöda ministeren Menabrea, om den icke kraftigt värnade nationens värdighet mot franska regeringens ord och handlingar. Den 15 dennes uppträdde Crispi, som sökte visa olagligheten af Garibaldis arrestering och förklarade att han och hela. hans parti alltid bekämpat Septemberkonventionen, hvilken de ansägo innebära en afsägelse af Rom såsom hufvudstad. — Aterstoden af detta plenum upptogs af tal af majoritetens medlemmar, som redogjorde för den italienska armåns roll och förhållande under de sista förvecklingarne. Af general Menabreas, af den nuvarande krigsministern Viales samt af f. d. krigsministern Revels anföranden framgår, att armån icke befann sig i det skick, att den skulle kunnat mobiliseras för ett krig mot Frankrike, något, som den nuvärande ministeren dessutom aldrig tänkt på, men att den icke heller var desorganiserad. SPANIEN. Officiella tidningen meddelar att Miraflores blifvit utnämnd till president, och Cologne, Guendulain, Escudero och Santa Cruz till vicepresidenter i senaten. Dessutom kungör tidningen utnämningen af 27 nya senatorer. PORTUGAL. Från Lissabon skrifyes den 14 December, att den britiska flottan nämnda dag afgått till England. Kölden var i Lissabon: strängare än man erinrade sig sedan många år. RYSSLAND. Den i Moskwa utkommande tidningen Moskwa, det protektionistiska och ultraslavistiska partiets organ, har, efter det denamma på en andra varning gifvit ett utmanande svar, erhållit en tredje varning och på samma gång blifvit på fyra månader suspenderad. TURKIET. Levant Herald meddelar underrättelser från Kreta af den 4 December, till följd af hvilka den kretensiska deputeradeförsamlingen den 29 November skulle haft sin andra session. Såväl de kristna som muhamedanska .delegerade öfverlemnade petitioner, i hvilka under tacksamhetsbetygelser till sultan hos honom anhölls om följande sex koncessioner: skattefrihet under flera år, understöd åt de behöfvande och återuppbyggande af de förstörda boningshusen, revision af skatteväsendet, upphäfvande af afgiften för befrielse från militärtjenst, upprättande af en bank till landtbrukets understöd och uppmuddring af de kretensiska hamnarne. Storvisiren lofvade att understödja de begärda koncessionerna. NORD-AMERIKA. Presidenten Johnsons budskap till kongressen föreligger nu utförligt. I Times upptager det sex tätt tryckta spalter. Den märk ligaste delen af detta dokument är utan tvifvel den der han uttalar sig om rekonstruktionsakten, som han rent af betecknar som författningsvidrig. Han uttalar der tillika med så tydliga ord som gerna är möjligt att han ej tänker skygga tillbaka för några melel i händelse af en konflikt med kongressen. Statsstrecket framskymtar der tydligt. Han nleder sitt yttrande med följande ord: Godtyckliga åtgärder vexla ofta, men leda i ulmänhet endast till ett värre. Despotismens vana har inga hviloplatser. Pauser i makens utöfvande ge folken ingen känsla af rygghet, och stater, som ännu äro fria, kunna vå ett ögonblick åter blifva fjättrade. Ty m konstitutionen ej skyddar alla, tjenar hon ngen till skydd. Frågan om negrernas valrätt föramleder erefter presidenten till följande yttrande: sen sjelfregering hade någonsin inegrernas nder lyckats rotfästa sig, ty så snart de fverlemnades åt sig sjelfva, föllo de genast llbaka i barbari. Derför hänvisade han nu om förut på de stora faror som måste vänws af den politiska valrättens utsträckning Il negrerna. Sambhället har i södern blifit af kriget sönderslitet. Flit måste derför terställa grundvalarne, aktning för lag och itt åter göras gällande, den allmänna kreiten upprätthållas och oordning förvandlas ll ordning. Ingen af de faror vår nation ttills mött på sin väg kunde jemföras med em som skulle inträffa, i fall det skulle lycset afrikanisera halfva vårt fädernesnd. Under den vidare gången af sitt budskap tonar presidenten huru kostnaden för renstruktionen skulle, i följd af nödvändigten att hälla en stark stående här, hädanter som hittills fordra millioner. En fråga är huruvida presidentens pligt att prätthålla, skydda och försvara konstitumen fordrar att han motsätter sig en författngsvidrig kongressakt. Har en gång en akt den högsta lagstiftande myndigheten i förttningsenlig form kommit till stånd och blift upptagen bland statens lagar, så kunde ; motstånd frin den verkställande maktens la, på en tid af hetsiga partifejder ge anning fill om häftig cammanotöt una mfl