Aftonbladet – 20 december 1867, sida 2

— Insamlingen till Norrland i Norra Amerika. Vi hafva förut omtalat huru skanlinaverna i N. Amerikas Förenta Stater föranstaltat insamlingar till de behöfvande i Sverges nordliga provinser. Dock har deltagändet för dessa nödens barn icke inskränkt sig till landsmännen allena, utan har äfven vaknat hos framstaende män af den stora republiken. Så har den bekante mr Gustaf Vasa Fox, chef för Förenta Staternas beskickning till Ryssland under sommaren förlidet år, då han äfven besökte Sverge, erbjudit sig att träda i spetsen för en insaming till Norrland, och har han i ämnet tillskrifvit vår berömde landsman, kapten John Ericsson följande bref, dateradt den 21 November 1867: Jag anhåller att ni ville lemna mig närmare underrättelser om den hungersnöd, som hotar nordöstra Sverge, på det jag må kunna försöka utt väcka Bostons invånares ädla deltagande för denna befolkning, som är mest af alla förtjent af våra kristliga sympatier. I södra länder förmildras lidandet af sol, värme och en lefvande växtlighet, men i det norra Sverges långa vinternätter finnes ingen hjelp annat än hos Gud och svenska nationens ädla egenskaper. Låt mig försöka att bispringa dem! G. V. Fox? Kapten John Ericssons svar på detta bref, dat. den 25 Nov., vittnar lika mycket om hans hjerta, som mogna förstånd och den omsorg, hvarmed han tagit kännedom om förhållandena. Kapten Ericsson skrifver: Till svar å Edert högsinta bref rörande nöden norra Sverge, är jag ledsen att nödgas säga Eder, tt det icke är, såsom Ni antager, en hotande olycka. Nöden existerar redan, åtföljd af de fasor, som alltid äro förbundna med hungersnöd i polartrakterna. Telegrammer från Stockholm af len 2 November anföra, att Torne elf då var isbelagd och landet betäckt med djup snö, vid en .emperatur af 22 grader Fahrenheit under frysvunkten. De af nöden hemsökta provinserna utgöra: en lel af Jemtland och Vesternorrland samt hela Veterbotten och Norrbotten, begynnande vid 63:dje reddgraden och utsträckande sig 100 miles ofvan polcirkeln. Öfver hela detta område har grödan relt och hållet felslagit, då frosten alldeles förtört sädesskörden; de olyckliga invånarne äro lerföre ej allenast beröfvade bröd, utan också utäde för nästa vår. Man bör ej af detta ytterligt utblottade tilltånd draga den slutsats, att folket i norra Sverge aknar drift eller underlåter att förbereda sig på nissväxt. Förhållandet är, att de hemsökta traker, hvarom fråga är, hafva lidit af dåliga skördar nder 6 på hvarandra följande år. Häraf har följt, tt en total missväxt under sjunde året har drabat befolkningen, sedan den redan var ytterligt tmattad genom föregående ansträngningar att ålla sig uppe. I enlighet med den vackra seden os menniskorna i dessa ogästvänliga trakter har msesidig hjelp blifvit gifven, intilldess nu hela efolkningen är i behof af skyndsam hjelp, hvarörutan tusende skola förgås under den kommane vintern. Olyckligtvis har Sverge aldri varit i litet i stånd som nu att lemna den påkallade jelpen. Skörden i många af det mellersta lanets provinser har varit mycket svag, under det tt rikets handel befinner sig på en otillfredsstälunde ståndpunkt, en följd af dels några års minre gynnsamma skördar, dels den hastigt fötminkade efterfrågan från andra länder at produkerna från de jerngrufvor och skogar, som fordom tgjorde landets rikedom, J. Eriesson.? Såsom man inser, kände vår ädle landsan, när han skref detta bref, icke det beydliga beloppet af gåfvor, i spanmål och enningar, som kommit Norrland till del, ett elopp i öfrigt, som ännu ej är fullständigt ändt. — De höga spanmalspriserna hafva ckså, såsom bekant, gifvit en stor ersätting åt det mellersta landets jordbrukare för eras svagare skördar. Samma priser trycka ock så mycket tyngre på den icke-jordbruande befolkningen. (G. H, T.) i Hm .. m Mr X a. AAA