Aftonbladet – 19 december 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. t 1 å ;j., Giftiga visitkort. På senare tiden har , )i handeln förekommit visitkort, hvilkas yta är be; j j j j lagd med blanka, hvita kristaller, hvilka ej äro annat än blysocker och när kortet böjes lätt falla af; detta kan lätt föranleda fall af förgiftning, isy. nerhet om barn få fatt i dem. Dessa kristallkort komma från Paris och mindre väl gjorda från Frankfurt och Närnberg. De fabriceras utan allt I tvifvel på det sätt, att papperet doppas i en blyl Sockerlösning, derefter torkas och sist gå genom en vals. — Honferensmusik. Man ser af de franska tidningarne, att man i Paris sysselsätter sig mycket med ett musikaliskt verk, som har till titel: Konferensen, potpourri för pukor och trumföre. Kompositören har, genom att ideligen höra upprepas, att en lycklig utgång af konfere; sen är betingad af försonlighet och tillmötesgående, fallit på den tanken, att musiken kunde i ög grad bidraga till att framkalla den rätta harka stämningen, och han har derföre menat enskild af de befullmäktigade vid sitt inträde i konferensen borde mottagas med ett musiknummer, som kunde utöfva en välgörande inverkan på hans nervsystem. Den helige fadrens nuntius, som fortfarande intager första platsen inom diplomatiska kåren, skulle komma först och mottagas med Garibaldihymnen. För Italiens fullmäktig utföres en tyroler-vals. Englands fullmäktig bjudes välkommen med den feniska galgmarschen, ny komposition. När den österrikiska fullmäktigen r sig utföres i forceradt tempo: Ach, du lieber Augustin, Alles ist weg, weg, weg!, Det ryska ombudet helsas med en polonaise, som i finalen går öfver till: Ur vägen, moskoviteri Den preussiske fullmäktigen skulle, liksom russinet i korfändan, komma sist under variationer öfver Mussets Le Rhin AUemand beledsagad af Marsellaisen, efter som man sedan gammalt har erfarenhet af att det är lättast att med denna melodi få bugt på Preussen, och det hela skulle, liksom alltid är fallet vid stora folkkonserter, sluta med stark kanonad. (DANSKA DAGBL.) — Barum, 2aläUa puffares konunfr, lefver ännu och låter emellanåt höra utaf sig. Ibland många andra märkvärdigheter i hans stora museum i Newyork har han lyckats förskaffa sig en mycket stor Gorilla-apa, en infödd afrikanare och af ett sällsynt slag. En dag, ej längesedan, befann sig bland musei besökande en man från Chicago, hvilken steg fram till buren, för att bättre betrakta underdjuret; men hvad händer! Denne man blir af apan tilltalad: God dag, John, är du här! Föreståndaren fick hastigt nog främlingen afsides och tog äfven ett löfte af honom, att han icke skulle för någon omtala, att den så länge beun drade Gorillan ej vore annat än en äfventyrare från Chicago, utspökad och dresserad som apa. Händelsen blef emellertid genom tidningarne hastigt utspridd, men det skadade icke saken, ty nu strömmar den lättrogna publiken till Barnums museum för att öfvertyga sig om apans äkthet. De nyfikna hafva blifvit ännu nyfiknare, och Barnum förtjenar fortfarande penningar! — En döpelseakts fataliteter. Från Paris skrifves: Det är icke underligt, att folkmängden visar så föga benägenhet att tillväxa här i Frankrike, ty det är en både dyr och besvärlig sak att här få barn. Denna reflexion gäller naturligtvis icke mig sjelf. Men det är en af mina vänner, en landsman, hvilken i unga år haft den lyckan att finna den han sökte och som nu för tredje gången hugnades med en liten svensk verldsborgare i Paris. , Enligt gällande lag och författning skall fadern, innan barnet är två dagar gammalt, infinna sig med den nyfödde hos mären jemte två vittnen, som intyga hans identitet. Barnet afklädes och lägges på ett bord, för att dess kön må kunna konstateras, och fadren skall högtidligen i vittnenas nävaro erkänna, att han verkligen är fader till barnet — detta dock utan edligt intyg. På samma gång skall barnets blifvande dopnamn uppgifvas och intyg häröfver af mären meddelas. Sedan får dopet försiggå. Så långt är allt godt och väl. Hos oss brukar man väl ofta nog taga sig me två dagars betänketid, innan man bestämmer barnets namn, men sådant synes i sjelfva verket öfverflö ju haft några månader att bereda sig på saken, innan barnet kommer till verlden. Den enda försigtighet, som härvid är att iakttaga, är att vara beredd på två alternatif, ett manligt och ett qvinligt. Här hade ödet afgjort till förmån för det manliga könet, och pilten skulle hafva två namn, ett efter en bror till fadren och ett efter en bror till modren. Barnets namn? frågade mären med myndig min. Victor Hugo, svarade vår landsman. Hvad för något? röt mären med rynkade ögonbryn. SVictor Hugo, upprepade vår landsman. Mären med stigande vrede: Vet ni icke, att sådana namn äro förbjudna. Hurudana namn? Victor Hugo är icke något helgon. Nej, det kan nog så vara, men min bror heter Victor och min hustrus bror heter Hugo, och barnet skulle heta efter dem båda. Men Hugo är icke något ordentligt franskt namn. Det är emellertid mycket vanligt i Sverge, och jag har här i Paris förut döpt två pojkar, en till Axel och en till Knut, båda två svenska namn, som icke brukas här i Frankrike. Victor Hugo kan väl icke vara farligare. Ni hör hvad jag säger, att det är förbjudet. Victor det må vara, men icke Hugo. Det finnes intet sådant helgon. Slå upp sjelf i den der stora boken, så får ni se. Någon Hugo fanns verkligen icke i denna bok, men der fanns en Hugolin. Hvad denne helige man i verlden uträttat, är mig icke bekant. Förmodligen hade han bränt kättare, Herranom till en söt lukt, eller om det var tidigare, innan kyrkans välmaktsdagar, hade han sjelf blifvit bränd som martyr. Att det osar något af avtodafe, Ls hålla hundra mot ett. Men hvad gör et? Kör för Hugolin ! utropade vår landsman, som började finna saken rätt munter. Mären äskade ena taflo och skref derpå: Victor Hugolin är hans nammn, och så var den saken klar. (Dp. A.) js IINUUUEINISIISEIINRSRISSESSNESSESSNSNSNINNESSSSENISRE tab