Aftonbladet – 19 december 1867, sida 2

sig sjelf om han ej borde begifva sig till Amerika för att anställa mera noggranna efterforskningar. Men med hvilka band var väl denna flicka, som han aldrig hade sett mer än ett ögonblick, och som icke tillhörde honom, fästad vid hans hjerta? TItalienaren hade utan tvifvel tagit: henne med sig; någonting liknande ett fadershjerta hade rört sig inom honom. Hvarför skulle han icke: kunna lemna dessa båda åt sig sjelfva? Hade. han icke för öfrigt andra omsorger, mera heliga pligter, som qvarhöllo honom i Europa? Då Alice aflade sin sorg efter modren, kallade hennes far henne till sig och sade till henne: Du är nu vid den ålder att du sjelf kan välja och ordna ditt lif såsom ditt förstånd och ditt hjerta råda i Hjertat är godt, och förståndet äfven; hvad vill du aått vi skola göra? Jag har länge befallt, det skulle nu kännas ljuft att få lyda. Vi återvända till Paris; min da tillåter mig att der föra ett behagligt lif, och det finnes ingen familj, der du inte skulle bli väl mottagen. I fall du. älskar sällskap, skall jag öppna mitt hus; och du skall der spela en värdinnas roll. Ett tillfälle att gifta dig skall naturligtvis snart yppa sig. Jag skulle gerna vilja uppställa ett vilkor för denne måg, som jag inte känner och som jag tycker mig se uti ett icke särdeles aflägset fjerran, och det vore, att han skulle tillåta mig att åldras hos dig; men min egoism skall inte vara alltför pockande, och om han gör,dig lycklig skall jag antaga honom på r som helst. Om bullret i Paris skräm he um ; goda menniskor, barnen redan stora, några unga flickor gifta, och denne make, som för