Aftonbladet – 19 december 1867, sida 1

JERNXEDJORNA). ROMAN AF Amedee Achard. Öfversättning från franskan af C. J. Backman. Vid femton eller sexton år var hon lång, smärt och smidig; hvit som marmor och fint mejslad, som dessa bilder af kristna mör, som man ser luta sig öfver grafvarne uti kapellernas skuggor. Emellertid var det ej någon torrhet, kantighet eller stelhet; en Nfsfläkt lifvade dessa späda lemmar och dessa smärta former; blodet flöt i det fina nätet af hennes blåa ådror; hon hostade någon sång, men någonting sade, att döden icke hade utsett henne till sitt offer. Vid denmna tidpunkt bodde öfversten och Kans dotter i ett litet slott itraåkten af Chartres. Alice hade öfverinseendet deröfver. Hennes far ville att hon i god tid skulle lära sig fatta lifvets verklighet genom de små raktiska bestyr som ett hushåll erbjuder. Ion lärde sig sålunda snart fatta det behag som ligger i arbetet, och hennes själ vande sig att tänka på de verkliga saker från hvilka de små och de fattige hemta sitt uppehälle. Man såg henne alltifrån morgonen, glad och verksam, utdela order, sna till klagomål, lifva nitet, tillrättavisa lättjan och vaka ver allas välbefinnande. Hon sökte icke rörelser i böcker, men fann omkring äskådandet af de ansträngningar, de fröjder! ) Se A. B. n:r 259—261, 263—267, 269, 271—273, 275,276, 278, 279, 281—283, 286, 287, 289; 290, 29 294 och 295.