Aftonbladet – 18 december 1867, sida 3

sina lekar, skyndade till sin far, som stod och talade med förestånderskan, drog honöm afsides och sade till honom: Pappa, alla flickorna ha sina mödrar; men jag — har jag Pn eller är hon död ? Guillaume tog, helt brydd, Alice och satte henne i sitt knä. 3 : Din mor-har rest bort, mitt barn,, sade han. ar det längesedan ? Ja, mycket länge sedan. Har hon. rest langt-bort? Ja, mycket långt. Och kommer hon aldrig tillbaka ? Nej, aldrig. Hon håller således inte af mig? Nej.n r Alice slog nu sina armar om faderns hals och utropade: Men du håller af mig, du! Och du skall aldrig resa, — inte sannt? 4 Herr de Brevillän kom helt förbryllad hem till sig, Han tänkte på den sorgliga seger han nyss hade vunnit, genom att döda en mor i ett barns hjerta. Vid denna tid hade öfversten då och då indirekta underrättelser om Christine. Hon hade slagit sig hed i Neworleans, och företög under sommartiden små resor i de anränsande-staterna. :Man hade sett henne i Newyork, i Richmond och Charlestown. Nya utflykter förde. henne ända till Quebec, Mexiko och Havanna. Markis Sinigali gjorde henne ständigt sällskap. De hade med sig en liten flicka, som var yngre än: Alice och som lofvade att bli vacker som en dag. Christine lyfte regelbundet gin underhål summa, som var deponerad hos en bankir i Newyork, hvilken kände hennes verkliga namn. För hela verlden var hon markisinnan Sinigali. Hon förde en stat, som än