Aftonbladet – 18 december 1867, sida 3

dade hennes kroppsliga utveckling; och Guillaume var derföre betänkt på att skaffa henne sådana förströelser, som kunde rycka henne ur sina grubblande tankar. För detta ändamäl sände han henne till. en förträfllig uppfostringsanstalt för unga flickor, der lelar och kroppsöfningar sköttes lika flitigt som studierna. Alice blef inom några dagar alla barnens gunstling; ungefär som en docka, som talade och skrattade; som förstod. hvad man sade, som man älskade, som man omhuldade och som man kysste. I all denna glädtighet hemtade hon nya krafter, som i ett bad. Den OR ömhet, hvaraf hon hade ett så stort behof, slösades nu på henne, och i den ständiga hvirfvel af lekar och löjen, som förde henne med sig, som en ström för med sig en blomma, glömde hon snart dessa drömmerier, som äro så skadliga vid hennes unga år. Bilden af hennesmor utplånades så småningom, och minnet af henne blef dunkelt och oredigt. Efter några månader, tillbragta bland hennes nya vänner, var detta minne endast som en flyktig syn, hvilken, sedan den ett ögonblick visat sig, hastigt åter försvinner. Hon tänkte derpå mera i drömmen än i vaket tillstånd. Barnets minne kämpade väl ännu en tid för att behålla denna bild, som det en gång hade upptagit; men som ingen af hennes omgifning någonsin nämnde modrens namn, och bon icke hade något porträtt, som kunde bevara hennes drag, utplånades det mer och mer, tilldess de slutligen helt och hållet försvunno. Då en gång en nykommen elev frågade Alice, om hennes mor var död, svarade hon helt naivt: s Jag vet inte. ; Men som nu detta ord hade uppväckt ekot af ett aflägset minne, lemnade hon plötsligt