Aftonbladet – 18 december 1867, sida 2

dag då hon hade sett det i gasskenet under Rivoligatans arkader, reste hön sig upp, liksom för att MN: men hennes ben sveko henne, och hon hukade sig tillhopa i en vrå, fegt, hopkrampen som ett nystan, och värjande hufvudet med armen. rnet föll ned på mattan. Guillaume störtade framåt med blodsprängda ögon, och gjorde en rörelse som om han velat kastä sig öfver grefvinnan och krossa henne; men Andre, som hade följt honom, ställde sig i hans väg. Annu ett steg, ropade han, och det ligger ett brott mellan dig och Alicet Guillaume ryggade tillbaka, halft utom sig af raseri, lik en tiger som förfelat sitt språng. Ne ja, i sådant fall är det honom jåj skall döda! utbrast han och ilade ut me blixtens snabbhet. På aftonen fick Porcellaine genom ett bref från Andrå veta hvad som hade försiggått. Officeren slutade sin skrifvelse med tacksägelser för att hon hade varnat honom i tid. Utan er, sade han, skulle kanske i dag en qvinna blifvit dödad, och skulle vi kanske fått se Guillaume inför domstolens skrank. Inemot klockan elfya skyndade Porcellaine, insvept i en kappa, från sin teater och kom som en stormvind rusande in -till herr -de Sarclay, som satt och arbetade, Nå, det var bra, sade han, nikom just och jagade på flykten en hel bataljon med siffror.n Vet ni hvad som händt ? ropade hon. Huru skulle jag kunna veta det? Detär så mycket som händer! Herr de Brevillan skalli morgon slåss med markis Sinigali fö Raoul sprang häftigt upp. Han, jelfva hedern och redligheten, mot en sådan man!