Aftonbladet – 17 december 1867, sida 2

Hvar bor hon? Rue de Noilles, n:r ag svarade Andre. Man kom till porten till en paviljong belägen inuti en trädgård. Portvakten släppte in de båda herrarne uti ett rum på nedra botten, der de mottogos af ett slags kammarjungfru, som bar et kokett mössa, hvars långa band fladdrade kring axlarne. Madame mår lite illa ch tar inte emot, sade hon. N E Emellertid går jag inte miu väg innan jag fått träffa henne, genmälte öfdarsten. ; Jag har ju sagt herrn att det ingg låter sig göra. Ge henne i sådant fall mitt kort; ND skynda er! a lickan kastade en snabb biick på visit-kortet, som herr de Brevillan räckte henne. Ah, jaså! Det var en annan sak, sade hon och skyndade ut hals öfver, hufvud. Ett sakta barnskrik hördes från öfre våningen. Guillaume började vandra fram och tillbaka i rummet, lik en prev tiger. Strax derpå öppnades en inre dörr, och en ung man i hela glansen af ungdom och skönhet trädde in med den lugna minen hos en man som är hemma hos. sig. Hvad är det fråga om? sade han med en helsning. Vet inte herrarne att grefvinnan de Brevillan inte tar emot? Och ni, — hvem är då ni, om jag får fråga ? E Grefvens röst hade i detta ögonblick denna egendomliga, skälfvande klang, som hade ämt Porcellaine. Markisen, som till en början hade blifvit litet förbryllad genom dunklet i det rum i hvilket han nyss kommit in, kände nu hastigt igen herr de Brevillan. Han vågade hvarken stanna qvar eller gå ut. I detta ögonblick trädde kammarjungfrun åter in. (Forts. 4