Aftonbladet – 17 december 1867, sida 2

hedersord, afgifvet af en man, hvars hela lif vittnar för hans ära, kan således ingenting gälla mot påståenden, som göras -af lasten och egennyttan? Nej, i detta fallet gäller det ingenting. Dura lex, sed lex. Lagstiftaren har tänkt på familjen mera än på fadern. Han drabbar den ena för att skona den andra. Herr de Brevillan aflägsnade sig i ett tillstånd, som nästan gränsade till vanvett. Hans hufvud brann och hans pulsar slogo med våldsam häftighet. Vid gathörnet mötte han en likvagn, efter hvilken några hvitklädda flickor gingo. Ack, hvarför är det inte hon som ligger der: sade han halfhögt för sig sjelf. Han kom snart till boulevarden. -Hansåg icke folkmassan, som böljade omkring honom, hörde icke bullret af de ycker rullande vagnarne. Han tänkte på Christime och på allt det onda hon hade gjort honom, på Alice, som han tillbad, på det lif, som började för henne under så bedröfliga utsigter, ech på det raseri, som från hans hjerta uppsteg till hans hufvud. 2Ah, det är nil ropade Guillaume, som plötsligt såg Porcellaine stå framför honom: Ja, just jag! Det är förgäfves som man sänder er de ljufvaste småleenden; Di ser ingenting. Å Uttrycket i det ansigte hon hade framför sig hejdade henne plötsligt. Min Gud, hvad går åt er? återtog hon helt, förskräckt. Öfversten förmådde ej längre qväfva sina känslor. Jag har döden i hjertat, sade han: jag kämpar med en vild lust att döda någon och mig sjelf efteråt. Guillaume!.. Hvad tänker ni på? Jag tänker på hvad jag säger. Har jag