Aftonbladet – 17 december 1867, sida 2

mig-helt och hållet främmande under loppet af tvenne år? Advokaten skakade på hufvudet. Domrarne skola visserligen inte tvifla på sanningen af ert ord, sade han; men domstolen kan inte göra annat än att hålla sig till lagens bokstaf, och den är klar och tydlig. Men låt höra: har madame de Brövillan bebott ett land, som är skildt från Frankrike genom ett större haf, oceanen, till exempel?; Nej. Kan ni bevisa, att ni under loppet af tio till tolf månader aldrig sett eller träffat henne? Nej. Kan hon tvärtom styrka, att hon talat med er, träffat er — och har hon vittnen, som kunna intyga sanningen af hennes ord? Ja, det har hon; hon har varit hos mig. Hemma hos er? Ja, och hon har till och med tillbragt åtskilliga nätter under mitt tak, såsom tjugu ersoner kunna intyga. Min dotter var sjuk, hon led af hennes frånvaro, och jag bad henne komma. I sådant fall har ert fadershjerta spelat er ett svårt spratt. Då madame Brevillan kan styrka att hon varit hemma hos. er, finnes det inte en enda domstol i Frankrike, som inte skulle döma till hennes förmån. Hon har inte dolt barnets födelse, och alla de vanliga formerna ha blifvit iakttaga... Jag inser inte något medel hvarigenom ni kan vederlägga detta faderskap. Intet medel, säger ni? Ja, intet. Deremot har madame Brevillan ingen svårighet att göra sin förklaring gällande. Om ni inte sade mig det, skulle jag aldrig kunna tro det, utbrast öfversten. Ett