nat inflyta i afseende på öfningstiden för beväring samt dess fördelning. OUrsaken, hvarföre man icke i afseende på dessa vigtiga punkter kom till något resultat var den, att ett betydligt antal representanter inom andra kammaren först ville ha bestämdt, hvilka lättnader uti eller hvilken af-l: lösning af indelningsverket skulle ega rum, innan de ville medgifva att nya militäriskat förpligtelser påläggas dem, på hvilka indel-t: ningens börda nu hvilar. ; Af hvad man hittills förnummit om och af! den nye krigsministern synes man kunna hysa ; j något hopp, att det förslag till landtförsva: rets ordnande, som han förbereder, skall gå till mötes den öfvervägande meningen inom landet och representationen, hvilken fordrar en utveckling i riktning åt fölkbeväpningen, t och en organisation, sådan att kostnaderna s icke omåttligen ökas, enär icke landet kanlc för försvarsväsendet åtaga sig väsentligen f större omkostnader än dem det nu har attl: bära. Statsrådet Abelin har visserligen i sin utgifna skrift om folkbeväpningen i Schweiz, icke gjort någon hemlighet utaf, att han icke ; hyser fullt förtroende till en armeorganisation, s som alldeles saknar stam och grundar sigle helt och hållet på folkbeväpning såsom den 1 schweiziska. ör närvarande lönar det heller icke mödan att diskutera frågan härom, då riksdagen nyss uttryckligen ottalat den grundsatsen, att armen skall bestå af stam och beväring, och konstitutionelt skick således: fordrar, att regeringens förslag blir bygdt på den sålunda af riksdagen antydda grund. Men af andra hr Abelins offentliga uttalanden, t. ex. i det tal hån höll vid skarpskyttärnes prisutdelningsfest härstädes, och hvilket i Viss mån, kunde betraktas såsom ett program, är man berätti draga den slutsatsen, att han icke förbiser vigten af en allmän folkbeväpning och dess innerliga. anslutning till och sammansmältande med den stam, som han anser böra bibehållas. ur detta vårt antagande riktigt, så torde det för honom icke möta några oöfvervinneliga svårigheter att genomföra ett på sådana . grunder bygdt or; anisationsförslag. Krigsministern i vårt brödraland Dånmar har nyss visat hvad en man med energi och fast vilja kan i detta hänseende uträtta, då hans förslag är bygdt på sunda ideer och stödjes af det Allmänna folkmedvetandet; Oaktadt danska regeringen nödgats af folket fordra betydliga ansträngnipear och FE gar, gående vida utöfver hvad här kan ifrågas: tas och hvad med den mindre utvecklade nationalvälmågan i vårt land vore möjligt att bära, har mån dock der lyckats vinna representationens bifall till en omfattande reorganisationsplan; men detta har utan tvifvel skett just derföre, att planens upphofsman, genom att se sig om i främmande länder, afskuddat sig åtskilliga bland de fördomar, som så ofta förblända yrkesmännen inom det militära facket, och hvilka äfven i detta fall uppreste sig emot den framlagda planen, som dock det oaktadt nm segrande igenom. Hos dem, hvilka fikasom vi äro lifligt öfvertygade om det oundgängliga behofvet för betryggande af vårt lands sjelfständighet, att den blifvande armeorganisationen bygges på folkbeväpningsgrund, hafva emellertid vissa betänkligheter på senare tiden uppstått om utsigterna att kunna från regeringen erhålla ett förslag i denna riktning. De ha framkallats af en ströskrift med titel: Tankar om nutidens taktiska rörelserb, af O., ett arbete, i afseende å hvars författare man ingalunda är tveksam. Denna skrift ställer såsom grundsats och såsom slätresultatet af författarens betraktelser och töörier: litet men godis. Det är samma grundtanke, som uttalats i den Ohangarnierska broschyren, af hvilken en officiös öfversättning eller rättare ett referat nyligen utkommit i svenska bökhandeln, men hvilken tanke i författarens hemland, Frankrike, rönt så litet afseende, att regeringen samti-. digt med dess uttalande framlägt en reorganisationsplan, som utgår från ett antågande, rakt motsatt general Changarniers, nemligen nödvändigheten af massornas ökande. Je af signaturen C, uttalade åsigter, gifva anledning förmoda, att man inom de kretsar, der dessar åsigter göra sig gällande, fortfa-l rande är benägen att bygga försvaret huf-I vudsakligen på stammen, med någon uppspädning af ett mindre antal beväringssoldater, såsom i den köngl. propositionen till 1865—66 års riksdag var föreslaget: Grunden : för detta yrkäånde på litet men godt, utgöres af åtskilliga taktiska teorier, uti hvilka den 8. k. rätäppställningen och manövrering med :småkanoner mellan och i sammanhang med: bataljonsafdelningarne utgöra hufvudmomenterna; och äro de manövrer författaren sålunda tänkt sig så kömplicerade att för deras utförande, enligt håns tanke, fordras. mycket väl öfvade trupper: Det kan naturligtvis icke falla oss in att här inlåta.oss på någon militäriskt-Kritisk granskning af dessa teorier; men så mycket tillåta vi oss anmärka, att de synas mera afsedda för exercis-, för att icke säga paradfältet än för kriget, :och att om de der skola ifrågakomma, det väl skulle vara i krig, som utkämpades i-stora rangerade bataljer på Rysslands eller Tysklands slätter. Författaren sä också rent uti! på fött ställe I sin skrift (Pag. 20), satt de krigförande pbefälhafvarne hädanefter troligen komme vatt företrädesvis välja deh terräng för sina pstridsuppställningar, som ur topografisk synpunkt han kallas öppen. Vitillåta oss att draga riktigheten af detta antagande i tvifvelsmål, då det snarare vill synas öss troligt, att de-stora skottvidderna och den ökade eldhastigheten komma att göra uppsökandet af skyddade ställningar och goda positioner till hufvudsträfvandet. Visst är i alla händelser, att i vårt land det måste vara för striden i bruten mark, som våra trupper måste vara hufvudsakligen utdanade och atten arme, som företrädesvis är afsedd till landets försvar, alltid till sin fördel kämberäkna terrängens beskaffenhet, befästningskonsten och en noggrann kännedom om trakten och derföre ieke behöfver en; så långt drifven manöverfärdighet. Om ren sådan arm6 vid krigets utbrott saknar något iöfning, så upp) väges det utan tvifvel af fiendens ovana att operera i en så bruten terräng. Säkert är ock att om befälhafvarne för våra trupper skulle företrädesvis uppsöka den öppna terrängen, så skulle de begifva sig just dit der vi kunna. befara den största öfverlägsenheten hos våra sannolika motståndare. Ty svårligen lära vi kunna hos oss uppdrifva manöverfärdigheten på släta fältet til. den utomordentliga fulländning, som ernåtts i de stora militärstaternas konskriptionsarmeer der en mångårig ständig tjenstgöring gör det möjligt att i detta afseende uppnå den största möjliga virtuositet. Den terräng, som är den vanligaste i vårt land, tager företrädesvis i anspråk förmåga för det s. k. lilla krigets Väl veta vi att äfven för detta fordras: en omsorgsfull: utbildning, men det är för danandet af skickliga tiraljörer, som vårt land erbjuder de yppersta tillfällen, och hvad mer: är, det är i den strid, i hvilken de användas, som den högre intelligensen, den allmännare utbredda — och med Guds hjelp för hvarje dag alltmera allmänt utbredda — upplygntgen hos vårt folk kan tillgodogöras. Åf alla dessa skäl tro vi, att den af sionaturen C. uppställda sats icke. — ARR RR ROR